Lever vi, så lever vi för Herren.”

Romarbrevet 14:8

Om Gud ville det, så hade var och en av oss kunnat komma in i himlen i omvändelsens ögonblick. Det var inte absolut nödvändigt för vår förberedelse för odödlighet att vi skulle dröja här. Det är möjligt för en man även om han endast nyligen hade kommit till tro på Jesus att tas till himlen och funnits vara delaktig i de heligas arv i ljuset.

Det är sant att vår helgelse är en lång och pågående process, och vi kommer inte att bli fulländade förrän vi lägger våra kroppar åt sidan och går in genom förhänget; men, om Herren ändå ville det, kunde han ha förvandlat oss från ofullkomlighet till fullkomlighet och genast tagit oss till himlen. Varför är vi då här? Skulle Gud hålla sina barn borta från paradiset en enda stund längre än nödvändigt? Varför är den levande Gudens armé fortfarande på slagfältet när ett anfall kan ge dem segern? Varför vandrar hans barn fortfarande hit och dit genom en labyrint, när ett enda ord från hans läppar skulle föra dem till centrum av deras hopp i himlen? Svaret är – de är här för att de ska "leva för Herren" och för att få andra att känna hans kärlek.

Vi stannar kvar på jorden som såningsmän för att sprida goda frön; för att plöja för att bryta ny mark; som heraldiker för att förkunna frälsning. Vi är här som "jordens salt”, för att vara en välsignelse för världen. Vi är här för att förhärliga Kristus i vårt dagliga liv. Vi är här som arbetare för honom, och som "arbetare tillsammans med honom." Låt oss se att vårt liv får sitt syfte. Låt oss leva uppriktiga, nyttiga, heliga liv, till "lovprisning av hans nåds härlighet." Under tiden längtar vi efter att vara med honom, och säger dagligen –

Mitt hjärta är med honom på hans tron, och jag kan tolerera dröjsmål; varje ögonblick lyssnar jag efter rösten, 'Res dig och kom.'

Av C. H. Spurgeon