**”Gud . . . skilde ljuset från mörkret. **”

1 Moseboken 1:4

En troende har två principer som verkar inom honom. I sitt naturliga tillstånd var han underkastad endast en princip, nämligen mörkret; nu har ljuset kommit in, och de två principerna är oförenliga. Lägg märke till aposteln Paulus ord i sjunde kapitlet i Romarbrevet: ”Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig.  I min inre människa gläder jag mig över Guds lag,  men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.”

Hur har detta tillstånd uppstått? ”Herren skiljde ljuset från mörkret.” Mörkret är i sig tyst och ostört, men när Herren sänder in ljus uppstår en konflikt, eftersom det ena står i motsats till det andra: en konflikt som aldrig kommer att upphöra förrän den troende helt och hållet är ljus i Herren. Om det finns en splittring inom den enskilde kristne, kommer det med säkerhet att finnas en splittring utanför. Så snart Herren ger någon människa ljus, börjar denne att skilja sig från mörkret omkring sig; denne lämnar en rent världslig religion med yttre ceremonier, för nu tillfredsställer ingenting mindre än Kristi evangelium denne, och denne drar sig tillbaka från det världsliga samhället och ytliga nöjen och söker de heligas sällskap, för ”vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna”. Ljuset samlar sig till sig själv, och mörkret till sig själv.

Låt oss aldrig försöka förena det som Gud har skiljt åt, utan låt oss, precis som Kristus gick utanför lägret bära hans vanära, så låt oss avskilja oss från de ogudaktiga och vara ett heligt folk. Han var helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare; och precis som han var, så ska vi inte vara konformister i världen, utan ta avstånd från all synd och skilja oss från resten av mänskligheten genom vår likhet med vår Mästare.

av C.H. Spurgeon