”Joshafat hade låtit bygga Tarshishskeppen som skulle segla till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, för de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.”

2 Krönikeboken 20:35-37

Salomos skepp hade återvänt i säkerhet, men Joshafats fartyg nådde aldrig guldlandet. Försynen gynnar den ene och motarbetar den andres önskningar, i samma verksamhet och på samma plats, men den store härskaren är lika god och vis i det ena fallet som i det andra.

Må vi idag, när vi minns denna text, ha nåd att välsigna Herren för skepp som gått under vid Ezion-Geber, liksom för fartyg lastade med timliga välsignelser. Låt oss inte avundas de mer framgångsrika, och låt oss inte klaga över våra förluster som om vi vore unika och särskilt prövade. Liksom Joshafat kan vi vara dyrbara i Herrens ögon, även om våra planer slutar i besvikelse.

Den hemliga orsaken till Joshafats förlust är väl värd att notera, för den är roten till mycket av Herrens folks lidande; det var hans allians med en syndig familj, hans gemenskap med syndare. I 2 Krönikeboken 20:37 berättas det att Herren sände en profet för att förkunna: ”Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet.” Detta var en faderlig tuktan, som tycks ha varit en välsignelse för honom, för i versen som följer efter vår morgontext ser vi att han vägrar att låta sina tjänare segla i samma fartyg som den onde kungens tjänare.

Måtte Joshafats erfarenhet vara en varning för resten av Herrens folk, så att de undviker att gå i par med icke-troende! Ett liv i elände är vanligtvis ödet för dem som är förenade i äktenskap, eller på något annat sätt de själva valt, med världens människor. Åh, må vi ha en sådan kärlek till Jesus att vi, liksom han, må vara heliga, oskyldiga, obefläckade och åtskilda från syndare; för om det inte är så med oss, kan vi ofta förvänta oss att höra: ”Herren har låtit ditt företag bli om intet.”

av C.H. Spurgeon