Av frukten känner man trädet

Tatueringar har historiskt ofta haft en andlig eller rituell funktion – inte som dekoration, utan som magiska märken, beskydd, eller uttryck för tillhörighet till gudar, klaner eller demoniska makter. Sådana bruk är vanligt förekommande i hedniska, förkristna eller ockulta kulturer.

Här är några tydliga exempel:
🔥 1. Kanaaneisk avgudadyrkan – Baal, Moloch, Astarte
Inget direkt arkeologiskt bevis för tatueringar, men rituell kroppsstympning och märken för döda förekom (jfr 3 Mos 19:28).

I Baalsdyrkan offrade man barn och skar sig för att blidka gudarna (1 Kung 18:28).

Märken eller symboler i huden tros ha använts som tecken på tillhörighet eller lojalitet mot dessa gudar.

🐍 2. Egypten
Tatueringar bars främst av prästinnor och kvinnor kopplade till fruktbarhetsgudinnor som Hathor eller Isis.

Mönstren var ofta magiska skydd – man trodde de kunde avvärja andar eller ge helande kraft.

Det fanns en koppling till besvärjelser och amuletter inristade i huden.

🧿 3. Babylonien och Assyrien
I dessa kulturer bar slavar och soldater ofta symboliska märken i huden, ibland med gudar inblandade.

Inristade sigill kunde representera gudars beskydd eller ägande.

Avgudadyrkan och astrologi var nära kopplat till kroppsmärkning.

🌋 4. Polynesien och Maorier
Här är tatueringar (t.ex. moko) heliga och magiska – de visar släkttillhörighet, status och andlig kraft (mana).

Enligt tradition är tatueringar en gåva från underjordens guddomar.

De anses påverka individens öde och kontakt med andevärlden.

🗿 5. Afrikanska stammar
I många stammar används skarifikation eller tatueringar som beskydd mot onda andar eller som initieringsriter.

Ofta kopplat till förfädersdyrkan, totemism och andebesvärjelse.

Exempel: Yoruba-folkets markeringar för att blidka Orisha-andar.

🔮 6. Keltisk och germansk hedendom
Kroppsmärken användes av vissa krigare som skydd mot fiender eller som krigsritual.

Symboler som triquetra eller runor bars som magiska tecken för kraft, död eller välsignelse.

Inslag av shamanism, blots och offerkult.

🐉 7. Fjärran Östern (Kina, Japan)
I t.ex. Japan (Yakuza) är tatueringar kopplade till lojalitet och andlig kraft, ibland Shinto- eller buddhistisk mysticism.

I Kina användes tatueringar på brottslingar, men också i daoistisk magi.

📌 Slutsats:
Tatueringens ursprung i många kulturer är religiöst, andligt eller magiskt, ofta i strid med Bibelns syn på människan som skapad i Guds avbild, utan behov av skyddssymboler eller avgudars beskydd.

Att kristna börjar använda tatueringar med samma syfte – som beskydd, identitet eller kraft – är att öppna dörren till främmande andlighet.