”du ska lossa mig ur nätet de lagt ut för mig, för du är mitt beskydd.”

Psaltaren 31:5

Våra andliga fiender är av ormens släkte och försöker snärja oss med list. I bönen i citatet ovan förutsätts att den troende kan bli fångad som en fågel. Fågelfångaren utför sitt arbete så skickligt, att de dumma snart är omgivna av nätet. Texten ber att den fångne skall befrias även ur Satans maskor; detta är en rättmätig bön, och en som kan uppfyllas: från lejonets käftar och ur helvetets buk kan den eviga kärleken rädda det heliga. Det kan behövas en stark dragning för att rädda en själ ur frestelsernas nät, och en mäktig dragning för att befria en människa ur den onda listens snaror, men Herren behärskar varje nödsituation, och jägarens mest skickligt utlagda nät skall aldrig kunna hålla kvar hans utvalda. Ve dem som är så skickliga på att lägga ut nät; de som frestar andra skall själva bli förintade.

”Ty du är min styrka.” Vilken outsäglig sötma finns inte i dessa få ord! Med vilken glädje kan vi inte möta mödor och med vilken glädje kan vi inte uthärda lidanden, när vi kan gripa tag i himmelsk styrka. Gudomlig kraft kommer att slita sönder alla våra fienders ansträngningar, förvirra deras politik och omintetgöra deras listiga knep; den är en lycklig man som har en sådan makalös kraft engagerad på sin sida. Vår egen styrka skulle inte vara till någon större nytta när vi fastnar i den onda listans nät, men Herrens styrka är alltid tillgänglig; vi behöver bara åkalla den, så finner vi den nära till hands. Om vi i tro förlitar oss enbart på styrkan hos Israels mäktige Gud, kan vi använda vår heliga förtröstan som ett argument i vår bön.

”Herre, vi söker alltid ditt ansikte:
Vi är frestade, och fattiga och svaga;
Håll våra låga hjärtan låga och ödmjuka.
Låt oss inte falla. Låt oss inte falla.”

av C.H. Spurgeon