av Sarah Ivill ©

Mitt i lidandet kan det vara svårt att finna hopp i sanningen att det är Gud som bestämmer över vår smärta. Men det borde vara betryggande att veta att allt kommer till oss från vår Faders hand. Job insåg detta på ett klokt sätt: ”Om han än dödar mig, så förtröstar jag på honom” (Job 13:15). Mitt i sitt lidande bad Job Gud om två saker. För det första bad han Herren att ta bort hans lidande (v. 21). För det andra bad han Gud att ta bort hans rädsla för att en dag behöva stå inför den helige Guden (v. 21).

I slutändan besvaras Jobs begäran i Jesus Kristus. Jesus blev ”en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sonade folkets synder.” (Heb. 2:17). Därför kan de troende ”frimodigt gå fram till nådens tron” (4:16).

För Job framstod Gud som en fiende som skrämde honom, skrev ner bittra saker mot honom och höll hans ungdoms synder över honom (Job 13:23-27). Hans ord ”Varför döljer du ditt ansikte och ser mig som din fiende?” (v. 24) föregriper en annan rättfärdig lidande människa som hängde på Golgata kors för att sona Guds folks synder. Jesus ropade: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt. 27:46). Eftersom Kristus tillfredsställde Guds vrede har våra synder tagits bort ”Så långt som öster är från väster” (Ps. 103:12).

Mitt i alla prövningar ville Job att Gud skulle lämna honom ifred så att han kunde njuta av livet. Han höll envist fast vid Guds suveränitet och insåg att ”människans dagar är bestämda” (Job 14:5). Det är viktigt att notera att Job brottades med frågor som religiösa män på Jesu tid fortsatte att brottas med: "Kan en ren komma från en oren? Nej, inte en enda!" (v. 4). Även om Job och Nikodemus inte kunde svara på den här frågan, så kunde Jesus det: ”Om inte någon blir född av vatten och ande, kan han inte komma in i Guds rike” (Joh. 3:5).

Job kunde se det uppståndna livet omkring sig i skapelsen (Job 14:7), men han var ännu inte övertygad om sin egen uppståndelse: ”Kan en människa som en gång dött få liv igen?” (v. 14). Samtidigt ville han gömma sig för Guds vrede (v. 13) och vänta på att Herren skulle ”täcka över [hans] skuld” (v. 17). Jobs längtan föregriper Guds evangelium. Det är ”Jesu blod” som ”renar oss från all synd” (1 Joh 1:7). ”För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.” (Rom. 6:5).

Tack och lov till Gud för att våra rop på hjälp mitt i lidandet inte faller för döva öron. Himlens och jordens Herre ser vår smärta. Han har svarat en gång för alla genom korset. Men han svarar också dagligen som vår store överstepräst som ”hjälper Abrahams barn” (Heb. 2:16).

Sarah Ivill är bibellärare, konferenstalare och har en examen från Dallas Theological Seminary. Hon är författare till flera böcker, bland annat “The God Who Hears” (Den Gud som hör) och “Luke: That you may have certainty concerning the faith” (Lukas: För att ni skall ha visshet om tron) och skriver regelbundet på SarahIvill.com

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift februari 2025 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.