Visa aktning för din far och mor©

av Douglas Bond

”Nu är det slut med föräldrarnas regler”, förkunnar Kalle (från serietidningen “Kalle och Hobbe”) när han och Hobbe med stolta steg går norrut för att bli herrar över sina egna öden i det frusna Yukon. ”Skönt att slippa de där morbida vuxna!” Livet kommer att bli fantastiskt, tänker Kalle, för där behöver han inte stå ut med - och än mindre hedra - sina föräldrar.

I en kultur som hyllar ungdomen är ”Hedra din far och din mor” (2 Mos 20:12a) helt obegripligt. Är inte ära något vi söker för oss själva? Så vad är detta med att ge den till andra?

UNGDOMSKULTEN
Vår toleranta kultur har nolltolerans mot åldrande, vilket har lett till en kult av evig ungdom. I sin iver att verka unga köper amerikanerna varje år kosmetiska ingrepp till en summa som skulle räcka till att föda och klä 54 miljoner svältande barn.

Vi hedrar fromt det ytliga utseendet och ser med längtan på ungdom - och med avsky på ålder och mognad. Vi vill verkligen inte växa upp och ge upp det barnsliga (1 Kor. 13:11b), så i stället för att visa de äldre heder föraktar vi dem.

Att vanhedra mognaden är dock inte bara ett problem i vår bilddrivna ungdomskultur. Jean Kalvin såg tendensen i 1500-talets Genève och varnade från sin dödsbädd: ”Låt de unga fortsätta att vara blygsamma, utan att vilja framhäva sig själva för mycket; för det finns alltid en skrytsam karaktär hos unga människor … som fortsätter att förakta andra.”

Perverst nog gör vår kultur det till en dygd att ”fortsätta förakta andra”, särskilt föräldrar. UCLA-professorn Jared Diamond hävdar att vi med teknik och outtömlig tillgång till information inte längre behöver den mogna människan som en källa till visdom.

HEDRA ALLA
Det femte budet går till hjärtat och sträcker sig längre än till att hedra föräldrarna. Det ”kräver att man bevarar den heder och fullgör de plikter som tillkommer var och en på olika platser och i olika relationer, som överordnad, underordnad eller jämlike” (WSC 64).

I det femte budordet finns hela vår plikt att älska vår nästa som oss själva - alla våra nästa.
Men att hedra är svårt; det kräver att vi upphäver vår självdyrkan, att vi ger upp den ära vi tror tillhör oss och ger den till någon annan, att vi gör oss besvär för andras skull, att vi reser oss inför de gamla (3 Mos. 19:32) och därigenom hedrar Gud.

HEDRA DE VANHEDRANDE
Vi som älskar oss själva tycker att det är för svårt att hedra andra - faktiskt tycker vi att det är omöjligt. Så vi försöker hitta en utväg. Många har goda skäl. En ung man frågade mig en gång: ”Hur ska jag kunna hedra min far efter vad han har gjort mot min mor?” Det var en bra fråga. Jag visste vad den här fadern hade gjort. Han hade rymt med en annan kvinna och lämnat sin gravida fru att ta hand om den katastrof som hans djupt vanhedrande beteende hade orsakat i hemmet. Ändå säger Gud till den här unge mannen att han ska hedra sin far.

Fariséerna trodde att de hade hittat den ultimata undantagsklausulen för att hedra föräldrar. De hade kokat ihop en tradition som sa att när de förklarade att deras resurser var givna till Gud, så var de fria från det femte budet. Jesus avslöjade bedrägeriet: ”Så för er traditions skull har ni gjort Guds ord ogiltigt. Ni hycklare! Så profeterade Jesaja om er när han sade: 'Detta folk hedrar mig med läpparna, men deras hjärta är fjärran från mig'” (Matt. 15:6-8).

Endast hjärtan som har kommit nära Gud i Kristus kan verkligen hedra mor och far, även föräldrar som har handlat vanhedrande. Precis som ”barn, lyd era föräldrar” inte innebär att lyda deras föräldrars syndiga befallningar, innebär inte ”hedra er far” att hedra dennes vanhedrande beteende.

Det är uppenbart att om Petrus kan uppmana det första århundradets troende att hedra alla, inklusive kejsare Nero (1 Petrus 2:17), så blir inte budet att hedra föräldrar ogiltigt genom att ha en vanhedrande förälder, lika lite som budet att älska vår granne blir ogiltigt om vi har en granne som kastar ölburkar över vårt staket. Guds bud gäller fortfarande i en trasig värld med ofullkomliga grannar och ohederliga föräldrar; de gavs till oss av vår nådige himmelske Fader för just en sådan värld.

PERFEKT LYDNAD KRÄVS
Det femte budet är unikt genom att det innehåller en bestående konsekvens av att lyda det: ”så att du får leva länge i det land som HERREN din Gud ger dig.” (2 Mos 20:12b).

Långt liv - evigt liv. Oföränderligt säkrat av vår äldre broder, vars lydnad överträffade de skriftlärdas och fariséernas agerande (Matteus 5:20), som ensam är fullkomlig såsom hans himmelske Fader är fullkomlig (5:48), som gjorde det som ingen någonsin har kunnat göra: fullkomligt uppfylla alla de plikter som krävs i Guds lag. Välj din jordiska hjälte; inte en enda har hedrat sina föräldrar perfekt.

Förutom Jesus. För att hedra sin Faders vilja bad Kristus: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.” (26:39). Sonen övergavs på korset och lydde och hedrade sin Fader fullkomligt - även om det kostade honom allt.

”Hedra din far och din mor.” Jesus gjorde det. I honom kan vi dagligen växa i nåd genom att hedra våra jordiska föräldrar till vår himmelske Faders större ära.



Douglas Bond är handledare för Oxford Creative Writing Master Class och adjungerad lärare i kyrkohistoria vid Western Reformed Seminary i Tacoma, Washington. Han är författare till ett flertal böcker, bland annat “The Mighty Weakness of John Knox” [övers. John Knoxs mäktige svagheten]

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift juni 2015 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.