”den kommande vredesdomen”

Matteusevangeliet 3:7

Det är behagligt att färdas över ett land efter det att en storm har lagt sig; att känna den friska doften av grönska efter det att regnet har dragit förbi och att notera dropparna som glittrar som de renaste diamanter i solljuset. Detta är en kristens ställning.

Han färdas genom ett land där stormen har lagt sig över hans Frälsares huvud, och om det faller några droppar av sorg så kommer de från barmhärtighetens moln, och Jesus uppmuntrar honom genom att försäkra honom om att de inte är avsedda för hans undergång. Men hur fruktansvärt är det inte att bevittna en storm närma sig: att notera stormens förvarningar; att märka himlens fåglar när de sänker sina vingar; att se boskapen när de hänger sina huvuden lågt i skräck; att urskilja himlens ansikte när den blir svart och se till solen som inte skiner och himlen som är arg och rynkar pannan! Hur fruktansvärt är det inte att vänta på en orkan - som ibland inträffar i tropikerna - att vänta i fruktansvärd oro på att vinden skall rusa fram i raseri, slita upp träd från deras rötter, tvinga ner stenar från deras socklar och kasta ner alla människors boningar! Och ändå, syndare, är detta din nuvarande position. Ännu har inga heta droppar fallit, men ett eldregn är i antågande. Inga fruktansvärda vindar ylar omkring dig, men Guds storm samlar sitt fruktansvärda artilleri. Ännu är vattenmassorna dämda av barmhärtighet, men snart skall slussportarna öppnas: Guds åskviggar är ännu i hans förråd, men se! stormen skyndar på, och hur fruktansvärd skall inte den stund vara då Gud, klädd i hämnd, skall marschera fram i raseri!

Var, var, var, o syndare, skall du gömma ditt huvud, eller vart skall du fly? O att barmhärtighetens hand nu får leda dig till Kristus! Han är fritt framställd för dig i evangeliet: hans sönderslitna sida är klippan till skydd. Du vet att du behöver honom; tro på honom, kasta dig på honom, och sedan skall raseriet vara över och förbi för alltid.

av C.H. Spurgeon