”jag är er äkta man”

Jeremia 3:14

Kristus Jesus är förenad med sitt folk i en äktenskaplig förening. I kärlek omfamnade han sin kyrka som en ren jungfru, långt innan hon föll under träldomens ok. Full av brinnande tillgivenhet arbetade han, liksom Jakob för Rakel, tills hela hennes köpeskilling hade betalats, och nu, när han har sökt henne genom sin Ande och fått henne att lära känna och älska honom, väntar han på den härliga timmen då deras ömsesidiga lycka skall fullbordas vid Lammets bröllop. Ännu har inte den härlige Brudgummen visat upp sin trolovade, fulländad och fullständig, inför himmelens Majestät; ännu har hon inte faktiskt börjat njuta av sina värdigheter som hans hustru och drottning: hon är ännu en vandrare i en värld av sorg, en invånare i Kedars tält; men hon är redan nu Jesu brud, maka, kär i hans hjärta, dyrbar i hans ögon, skriven på hans händer och förenad med hans person.

På jorden utövar han mot henne alla kärleksfulla plikter som tillhör en äkta make. Han sörjer för hennes behov, betalar alla hennes skulder, låter henne anta hans namn och ta del av all hans rikedom. Inte heller kommer han någonsin att handla annorlunda mot henne. Ordet skilsmässa kommer han aldrig att nämna, ty han "hatar skilsmassa” Döden måste skära av det äktenskapliga bandet mellan de mest kärleksfulla dödliga, men den kan inte skära av banden i detta odödliga äktenskap. I himlen gifter de sig inte, utan är som Guds änglar; men det finns ett enda underbart undantag från regeln, ty i himlen skall Kristus och hans kyrka fira sitt glada bröllop.

Denna samhörighet, som är mer varaktig, är också närmare än det jordiska äktenskapet. Må en makes kärlek vara så ren och glödande, den är bara en svag bild av den låga som brinner i Jesu hjärta. Bortom all mänsklig förening är det mystiska fasthållandet vid kyrkan, för vilket Kristus lämnade sin Fader och blev ett kött med henne.

av C.H. Spurgeon