”han blev bönhörd och fri från sin ångest”

Hebreerbrevet 5:7

Berodde denna rädsla på det infernaliska förslaget att Herren var helt övergiven? Det kan finnas svårare prövningar än denna, men visst är det en av de värsta att bli helt övergiven?

”Se”, sade Satan, ”du har ingen vän någonstans! Din Fader har stängt ute sitt medlidande mot dig. Inte en ängel i hans förgårdar sträcker ut sin hand för att hjälpa dig. Hela himlen är främmande för dig; du är lämnad ensam. Se de följeslagare som du har hållit ljuva rådslag med, vad är de värda? Marias son, se där din bror Jakob, se där din älskade lärjunge Johannes och din djärve apostel Petrus, hur fegisarna sover när du är i dina lidanden! Se! Du har ingen vän kvar i himlen eller på jorden. Hela helvetet är emot dig. Jag har rört upp min infernaliska håla. Jag har sänt mina missivbrev till alla regioner och kallat alla mörkrets furstar att angripa dig denna natt, och vi kommer inte att spara några pilar, vi kommer att använda all vår infernaliska makt för att överväldiga dig: och vad kommer du att göra, du ensamme?”

Det kan vara så att detta var frestelsen; vi tror att det var så, eftersom en ängels framträdande för honom stärkte honom och tog bort rädslan. Han blev hörd i det han fruktade; han var inte längre ensam, utan himlen var med honom. Det kan vara så att detta är orsaken till att han tre gånger kom till sina lärjungar - som Hart uttrycker det -
”Tre gånger sprang han framåt och bakåt,
Som om han sökte någon hjälp från människan.”

Han ville själv se om det verkligen var sant att alla människor hade övergivit honom; han fann dem alla sovande; men kanske fick han någon svag tröst av tanken att de sov, inte av förräderi utan av sorg, anden var verkligen villig, men köttet var svagt. I vilket fall som helst blev han hörd i det han fruktade. Jesus blev hörd i sin djupaste sorg; min själ, du skall också bli hörd.

av C.H. Spurgeon