”Jag slog er med sjukdomar i er säd och alla era händers verk med hagel,”

Haggai 2:18

Hur destruktivt är inte haglet för de stående grödorna, det skadar de dyrbara sädeslagen på marken! Hur tacksamma borde vi inte vara när säden skonas från en så fruktansvärd förstörelse! Låt oss frambära tacksägelse till Herren. Ännu mer att frukta är de mystiska förstörarna - smitta, svamp, rost och mögel. Dessa förvandlar axet till en sotmassa eller gör det ruttet eller torkar ut kornet, och allt på ett sätt som är så bortom all mänsklig kontroll att jordbrukaren tvingas ropa: ”Detta är Guds finger.” Otaliga små svampar orsakar eländet, och om det inte vore för Guds godhet skulle ryttaren på den svarta hästen snart sprida hungersnöd över landet.

Oändlig barmhärtighet skonar människornas föda, men med tanke på de aktiva ämnena som är redo att förstöra skörden, är det mycket klokt att vi lär oss att be: ”Ge oss i dag vårt dagliga bröd.” Förbannelsen är överallt; vi har ständigt behov av välsignelse. När röta och mjöldagg kommer är det straff från himlen. Människorna måste lära sig att böja sig under riset och den som har bestämt det. Andligt sett är mögel ingen ovanlig ondska. När vårt arbete är som mest lovande dyker denna röta upp. Vi hoppas på många omvändelser, men vi ser en allmän apati, en överflödande världslighet eller en grym hårdhet i hjärtat! Det kanske inte finns någon öppen synd hos dem som vi arbetar för, men det finns en brist på uppriktighet och beslut som sorgligt nog gör oss besvikna. Av detta lär vi oss att vi är beroende av Herren och att vi behöver be för att vårt arbete inte skall fördunklas.

Andlig stolthet eller lättja kommer snart att drabba oss med den fruktansvärda ondskan, och endast skördens Herre kan avlägsna den. Mjöldagg kan till och med angripa våra egna hjärtan och förkrympa våra böner och religiösa övningar. Må det glädja den store Husbonden att avvärja en så allvarlig olycka. Skin du välsignade Rättfärdighetens Sol, och driv bort angreppen.

av C.H. Spurgeon