”De försökte ge honom vin blandat med myrra, men han tog inte emot det.”

Markusevangeliet 15:23

Det ligger en gyllene sanning i det faktum att Frälsaren rörde inte med sina läppar vinkoppen blandad med myrra. På himlens höjder stod Guds Son en gång i tiden, och när han såg ned på vårt jordklot mätte han den långa nedstigningen till det yttersta djupet av mänsklig misär; han räknade upp summan av alla de plågor som försoningen skulle kräva och minskade inte något. Han bestämde högtidligt att han för att kunna frambära ett tillräckligt försoningsoffer måste gå hela vägen, från det högsta till det lägsta, från den högsta härlighetens tron till den djupaste sorgens kors. Denna kopp med myrra och dess sömngivande inflytande skulle ha hållit honom inom en liten bit från eländets yttersta gräns, därför vägrade han att ta emot den. Han ville inte avstå från allt han hade åtagit sig för att lida för sitt folk.

Åh, hur många av oss har inte längtat efter lindring av vår sorg vilket skulle ha varit skadligt för oss! Läsare, har du aldrig bett om att bli befriad från en hård tjänst eller ett lidande med en trotsig och envis iver? Försynen har genom plötsligt död tagit ifrån dig din älskade. Säg mig, kristne, om det hade sagts: ”Om du så önskar, skall din älskade få leva, men Gud skall bli vanärad”, skulle du då ha kunnat avvärja frestelsen och säga: ”Ske din vilja”? Åh, det är ljuvligt att kunna säga: ”Min Herre, om jag av andra skäl inte behöver lida, men om jag ändå kan hedra dig mer genom att lida, och om förlusten av allt mitt jordiska kommer att ge dig ära, så låt det ske. Jag vägrar trösten, om den kommer i vägen för din ära."

Tänk om vi på detta sätt kunde vandra mer i vår Herres fotspår, glatt uthärda prövningar för hans skull, snabbt och villigt lägga bort tanken på oss själva och vår bekvämlighet om det skulle hindra oss från att slutföra det arbete som han har gett oss att utföra. Stor nåd behövs, men stor nåd ges.

av C.H. Spurgeon