”Mot kvällen när han gick och funderade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma.”

1 Moseboken 24
vers 63

Isaks sysselsättning var mycket beundransvärd. Om de som tillbringar många timmar i sysslolöst sällskap, med lättsam läsning och värdelösa tidsfördriv kunde lära sig visdom, skulle de finna mer givande sällskap och mer intressanta uppgifter i meditation än i de fåfängligheter som nu har sådan tjusning för dem. Vi skulle alla veta mer, leva närmare Gud och växa i nåd, om vi var mer ensamma. Meditation tuggar tuggan och utvinner den verkliga näringen ur den mentala föda som samlas in på annat håll. När Jesus är temat är meditation verkligen ljuvlig. Isak fann Rebecca när han ägnade sig åt privata funderingar; många andra har funnit sin mest älskade där.

Mycket beundransvärt var valet av plats. Utomhus har vi ett arbetsrum med många texter att tänka på. Från cedern till den minsta örten, från den svävande örnen till den skallrande gräshoppan, från himlens blå vidd till en daggdroppe, allt är fullt av undervisning, och när ögat öppnas på ett gudomligt sätt blixtrar denna undervisning till i sinnet på ett mycket mer levande sätt än från skrivna böcker. Våra små rum är varken så hälsosamma, så suggestiva, så behagliga eller så inspirerande som fälten. Låt oss inte räkna något som vanligt eller orent, utan känna att alla skapade ting pekar mot sin Skapare, och fältet kommer genast att helgas.

Tiden var mycket beundransvärd. Solnedgångens tid, då den drar en slöja över dagen, passar för själens vila då jordiska bekymmer får ge vika för den himmelska gemenskapens glädjeämnen. Solnedgångens härlighet väcker vår förundran och den annalkande nattens högtid väcker vår vördnad. Om dagens arbete tillåter det, är det bra, käre läsare, om du kan avvara en timme för att vandra på fältet vid kvällstid, men om inte, är Herren också i staden och kommer att möta dig i din kammare eller på den trånga gatan. Låt ditt hjärta gå ut för att möta honom.

av C.H. Spurgeon