“Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.”

1 Krönikeboken 4:23

Krukmakaren var inte av den allra högsta arbetarstatusen, men kungen behövde krukmakare, och därför var de i hans tjänst, även om materialet som de arbetade med inte var något annat än lera. Även vi kan vara sysselsatta med den mest enkla delen av Herrens arbete, men det är ett stort privilegium att göra något för kungen; och därför kommer vi att hålla fast vid vår kallelse och hoppas att, även om vi bor bland krukorna, ska vi ändå vara som “duvans vingar täckta med silver och hennes fjädrar med skimrande guld.” I texten berättas om de som bodde bland växter och häckar och som hade ett grovt och enkelt, häck- och dikesarbete att utföra. De kan ha velat bo i staden, mitt i dess liv, samhälle och förfining, men de behöll sina bestämda platser, för de utförde också kungens arbete. Vår boningsplats är bestämd, och vi ska inte flytta därifrån på grund av infall och nyckfullhet, utan försöka tjäna Herren där, genom att vara till välsignelse för dem som vi bor bland.

Dessa krukmakare och trädgårdsmästare hade kungligt sällskap, för de bodde "hos kungen" och även om de arbetade bland häckar och växter, så bodde de där hos kungen. Ingen laglig plats eller nådig sysselsättning, hur liten den än är, kan hindra oss från att umgås med vår gudomlige Herre. När vi besöker ruckel, överfulla härbärgen, fattighus eller fängelser kan vi gå med kungen. I alla trons gärningar kan vi räkna med Jesu gemenskap. Det är när vi är i hans arbete som vi kan räkna med hans leende. Ni okända arbetare som är sysselsatta för er Herre mitt i smutsen och eländet hos de lägsta av de låga, var vid gott mod, för juveler har hittats på dyngstackar tidigare, lerkrukor har fyllts med himmelska skatter, och fullt ogräs har förvandlats till dyrbara blommor. Vistas hos konungen för hans arbete, och när han skriver sina krönikor skall ert namn antecknas.

av C.H. Spurgeon