Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut.” Lukasevangeliet 4:36

Den första exorcismen som Jesus utförde under hans jordiska tjänst utspelade sig i Kapernaums synagoga; både Markus och Lukas placerar händelsen vid början av vår Herres tjänstgöring i Galileen. Att driva ut demoner var en av de vanligaste helande handlingar som Jesus utförde under sin treåriga tjänst innan han gick till korset. Faktum är att när man läser de synoptiska evangelierna – Matteus, Markus och Lukas – kan man inte göra så utan att slås av den uppsjö av demonisk aktivitet som präglade det heliga landet under det första århundradet.

Satan och hans demoner nämns i hela bibeln och vi uppmanas att ta på oss Guds rustning för att framgångsrikt kunna bekämpa dem (Ef. 6:10–20). Vi bör inte bli förvånade över att vår Herres jordiska tjänst var anledningen till en ökning av demonisk verksamhet. I 1 Johannes 3:8 förklaras det ju att "Guds Son har uppenbarats för att göra slut på djävulens gärningar.". De onda andarna motsatte sig Kristus eftersom de visste vem han var och att han kom för att åstadkomma deras slutliga nederlag (Lukas 4:33-34).

I det första århundradet var andeutdrivning inte helt okänt, och många judiska och även några icke-judiska exorcister hävdade att de kunde befria människor från demoniskt förtryck. Dessa exorcister utförde komplicerade ritualer och besvärjelser som ofta liknade vad vi skulle kalla magi. Jesu metod för att driva ut demonerna var mycket annorlunda. När vi fortsätter vår betraktelse av Kristi möte med den demonbesatte mannen i synagogan i Kapernaum, läser vi i dagens avsnitt att det enda Jesus gjorde för att befria den besatte mannen var att beordra den onde anden att tiga och fara ut ur personen. Demonen for genast ut och mannen var oskadd. (Lukas 4:35) Människorna förundrades över den kraft och myndighet som denna handling visade, och de började tala desto mer om Jesus i hela regionen (Lukas 4:36 37).
Denna händelse visar inte bara att Jesus har oöverträffad makt över det onda, utan den pekar också på Kristi suveränitet över allt. Eftersom Jesus är den suveräne kungen kunde han till och med beordra djävulen att lyda, och allt, även ondskan själv, måste böja sig under hans befallning. Satan och demonerna är inte jämställda med vår Gud och hans Kristus utan är tjänare. Inte villiga tjänare, men ändå tjänare. Matthew Henry kommenterar: "Även härskaren över luftens välde är [Kristi] vasall och darrar inför [Jesus]".

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Bibeln lär oss att även om Gud inte själv kan göra något ont, har han ändå kontroll över det onda, och att det onda tjänar till att främja hans slutgiltigt goda uppsåt. Detta är goda nyheter för oss, eftersom det betyder att allt ont vi uthärdar kommer att användas av Gud till ett gott syfte. Vi ser inte alltid hur detta sker på denna sida av härligheten, men vi kan vara säkra på att Gud till slut kommer att bringa gott ur allt ont.

©Tabletalk Magazine Ligonier Ministries februari 2008. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.