Profetia och fullbordan ©

av Derek W.H. Thomas

Bibeln har en förkärlek för siffran sju. Till exempel finns det sju skapelsedagar, och Josua och hans män marscherade runt Jeriko sju gånger. Och sedan innehåller Uppenbarelseboken sju brev dikterade av Jesus till sju kyrkor, såväl som sju sigill, sju skålar och sju trumpeter. Sju kallas därför ofta för ett “perfekt nummer” Till och med det ökända numret 666 anspelar på det faktum att det inte är 777.

Matteus använder siffran sju i det första avsnittet av sitt evangelium (Matt 1:17–4:17). När han beskriver Jesu födelse och perioden innan Jesus börjar predika, citerar han sju Gamla testamentliga uppfyllelser: barnet, Jesus, är fött av en jungfru (1:22–23); Hans födelse är i staden Betlehem (2:5–6); flykten till Egypten och den därav följande återkomsten (2:15); slakten av de oskyldiga i Betlehem (2:17-18); hemmabasen i Nasaret (2:23); föregångaren, Johannes döparens tjänst (3:1–3) och starten på Jesu verksamhet i de norra regionerna, där människor som vandrade i mörker såg ett stort ljus (4:13–14). En noggrann kontroll av var och en av dessa sju händelser kommer att avslöja Gamla testamentets uppfyllda profetior.

Kristi födelse och det som följer ligger djupt i Gamla testamentet. Vid varje tillfälle fullgjorde Jesus en roll som var formad av mer än tusen år av förutsägelser. Ingen aspekt av Messias frälsningstjänst var utan förutseende eftertanke. I det ögonblick då Jesus föddes kom hela gamla testamentets omfattning och fokus i skarp relief: Men när tidens fullhet kom, sände Gud ut sin Son, född av en kvinna, född under lagen (Gal. 4:4).

Vår frälsning är något som Gud har planerat under en mycket lång tid, för att vara exakt: i evighetens råd, i ett förbund som gjordes mellan de tre personerna i Treenigheten, nämligen det så kallade förbundet om förlossning. Skriften talar om Lammet som “var slaktat sedan världens skapelse" (Upp. 13:8). Den andra psalmen tycks skildra en förutsägelse av villkoren i det förbund som upprättades mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande:

Jag vill förkunna Herrens beslut; han sa till mig:
 ”Du är min son. Idag har jag blivit din far."*

Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv
 och hela jorden som egendom.
 
Du ska krossa dem med järnspira,
 slå sönder dem som lerkrukor.” Psalm 2:7-9

Med evighet kärlek har Herren älskat sitt folk. Kristi födelse är den synliga demonstrationen av den; Golgata, dess kostnad; uppståndelsen och himmelsfärden, dess seger och effektivitet. Det är därför inte konstigt att de skapelser som omger Lammets tron i himlen ropar: "Lammet som blev slaktat är värdigt att få makt, rikedom, vishet och styrka, ära, härlighet och pris.". (Upp. 5:12) en sjufaldig välsignelse.

Derek W.H. Thomas är senior minister i First Presbyterian Church i Columbia, S.C., och professor i systematisk och pastoral teologi vid Reformed Theological Seminary. Han är professor vid Ligonier Ministries och författare till många böcker, bland annat “Hur evangelium för oss hela vägen hem”.

© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries december 2015. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.

• nuBibeln fotnot - Ps. 2:7 Ordagrant: jag har fött dig Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung För att visas att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son.