”. . .då var jag oförnuftig och förstod ingenting, jag var som ett djur inför dig.” Psaltaren 73:22

Kom ihåg att detta är människans bekännelse efter Guds eget hjärta; och när han berättar om sitt inre liv skriver han: “Så oförnuftig var jag och okunnig.” Ordet “oförnuftig” betyder här mer än vad det betyder på vanligt språk. David skriver i vers 3 av Psalmen: “jag greps av avund mot de högmodiga när jag såg de gudlösas framgång.”, vilket visar att den dårskap han avsåg hade synd i sig. Han betraktar sig själv som “oförnuftig” och lägger till ett ord som ska ge mer intensitet; “så oförnuftig var jag.”

Hur oförnuftig kunde han inte säga. Det var en syndig dårskap, en dårskap som inte kunde ursäktas av svaghet, utan skulle fördömas på grund av dess perversitet och avsiktliga okunnighet, för han hade varit avundsjuk på de ogudaktigas värdsliga välstånd, glömt bort det fruktansvärda slut som väntar på alla dessa. Och är vi bättre än David att vi skulle kalla oss själva kloka! Påstår vi att vi har uppnått fullkomlighet eller att vi blivit så tuktade att käppen har tagit bort all vår egensinnighet från oss? Åh, det är verkligen stolthet!

Om David var oförnuftig, hur oförnuftiga skulle vi vara i vår egen uppskattning om vi bara kunde se oss själva! Se tillbaka, troende: tänk på att du tvivlar på Gud när han har varit så trogen mot dig - tänk på ditt dåraktiga rop av "Inte så, min Far," när han disciplinerade dig genom lidande för att ge dig en större välsignelse; tänk på alla de gånger när du uppfattade hans välsignelser negativt, felaktigt tolkade hans handlingar och stönade, "Alla dessa saker är emot mig", när de alla samverkade till ditt bästa! Tänk hur ofta du har valt synd på grund av dess njutning, när den njutningen verkligen var en bitter rot för dig! Om vi känner vårt eget hjärta måste vi erkänna oss skyldiga till anklagelsen om en syndig dårskap; och medvetna om denna "dårskap" måste vi göra Davids konsekventa beslutsamhet vår egen - “Du leder mig med ditt råd.”
av C.H. Spurgeon