"Från himlen skådar Herren ner, han ser alla människors barn."

Psalm 33:13 

Kanske representerar inget talesätt Gud i ett mer älskvärt ljus än när han omtalas som framåtböjd från sin tron och nedstigande från himlen för att sköta mänsklighetens önskemål och skåda dess elände. Vi älskar honom som, när Sodom och Gomorra var fulla av ondska, inte förstörde dessa städer förrän han hade gjort ett personligt besök till dem. Vi kan inte hjälpa att utgjuta vårt hjärta i kärlek till vår Herren, han som lutar sitt öra från den högsta ärotillstånd och sätter det till en döende syndares läppar, en vars sviktande hjärta längtar efter försoning.

Hur kan vi inte älska honom när vi vet att han räknar själva hårstråna på våra huvud, markerar vår väg och föreskriver våra steg? Speciellt kommer denna stora sanning nära oss när vi minns hur uppmärksam han är, inte bara när det gället hans varelsers jordiska intressen, men också deras andliga bekymmer. Fastän ofattbart avstånd ligger mellan den andliga varelsen och den oändlige Skaparen finns det länkar som förenar dem båda. När du fäller en tår  tro inte att Gud inte ser; för Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.  Din suck kan röra Herrens hjärta; din viskning kan vända hans öra till dig; din bön kan hejda hans hand; din tro kan förflytta hans arm.

Tro inte att Gud sitter på det höga utan någon hänsyn till dig. Kom ihåg att oavsett hur fattig och behövande du är så tänker Gud på dig. Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.

av C.H. Spurgeon