"…ödmjukade sig och blev lydig ända till döden döden på korset."

Filipperbrevet 2:8

Jesus är det ödmjuka hjärtats store lärare. Vi behöver dagligen lära av honom. Se Mästaren ta en handduk och tvätta lärjungarnas fötter! Kristi efterföljare, vill du inte ödmjuka dig? Se honom som tjänarnas tjänare och inte kan du väl förbli högmodig? Är inte denna mening en sammanställning av hans liv: han "ödmjukade sig"?

Under sin tid på jorden lade han inte alltid av sig en mantel av ära och sedan en annan tills han naken blev fäst vid korset? Och därpå tömde han inte ut sitt innersta själv, hällde ut sitt livs blod, gav upp allt för oss tills de lade honom utfattig i en lånad grav?  Hur lågt fördes vår käre Frälsare! Hur kan vi då förbli högfärdiga? 

Stå vid korsets fot och räkna de lila dropparna genom vilka du har rengjorts. Se törnekronan, lägg märke till hans hudflängda axlar där blodet rinner. Se hans händer och fötter som överlämnats till grova järn och hela hans själv överlämnat till hån och förakt. Se bitterhet och kval och inner ångest visa sig i hans yttre gestalt och hör hans skrik, "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”  Och om du inte ligger utsträckt på marken inför det korset så har du aldrig sett det! Om du inte är ödmjuk i Jesu närvaro känner du inte honom. 

Du var så förlorad att ingenting kunde rädda dig förutom offret av Guds enfödde. Tänk på det och såsom Jesus böjde sig för dig, böj dig i ödmjukhet vid hans fötter. En känsla av Kristi fantastiska kärlek till oss har en starkare tendens att ödmjuka oss än medvetenhet om vår egen skuld.

Må Herren föra oss i kontemplation till Golgata, där vår position inte längre kommer vara densamma som den pompösa stolthetens man, utan där vi ödmjukt tar platsen av en som älskar för att mycket har förlåtits honom.  Högmod kan inte leva under korset. Låt oss sitta där och lära oss vår läxa och sedan stiga upp och genomföra den i praktiken.

av C.H. Spurgeon