Vi kallas villolärare men är sanningssägare, vi är okända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte dödade, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi har inget men äger allt. 2 Korintierbrevet 6:8-10

Det krävs bara en kortfattad studie av Nya testamentet för att inse att apostelns ämbete är centralt. Den grekiska termen som vi översätter som "apostel" apostolos, betyder i huvudsak "en som är utsänd" och har två grundläggande användningsområden. För det första kan den hänvisa till en som sänds av Gud och Kristus med myndighet att leverera en gudomlig särskild relation och att tala ofelbart i vår Frälsares namn. När den används på detta sätt talar vi om en apostel med stort A, ett specifikt ämbete som gavs i den nya förbundets församlings tidiga dagar för att lägga grunden för kyrkan se Efesierbrevet 2: 19-22. Aposteln i denna mening inkluderar människor som Petrus, Paulus, Jakob, Johannes och så vidare och detta ämbete försvann i slutet av det första århundradet med de sista ögonvittnena av Jesu tjänst. När väl grunden för kyrkan lades hade inte det apostoliska ämbetet behov av att fortsätta.

Men eftersom apostel betyder "en som är utsänd", kan termen tillämpas i mindre betydelse för alla kristna eftersom alla troende har skickats ut av Kristus för att vittna om honom Apostlagärningarna 1: 8; 11:19-21; Romarbrevet 10: 14-15; 1 Petrus 3:15 -16. I den mindre bemärkelsen är vi alla apostlar med gemena bokstaven a, skickade för att förkunna evangeliets goda nyheter, men vi är inte ofelbara och har inte med samma auktoritet som apostlarna vars undervisning lade grunden för kyrkan. Trots det, eftersom vi är apostlar i den mindre bemärkelsen bör vi förvänta oss att det som Paulus skrev skall prägla en apostels liv också präglar alla de troendes liv.

På samma sätt som lidanden av olika slag och ökad överensstämmelse med Kristus validerade den apostoliska kallelsen från apostlarna som lade kyrkans grundval, så bekräftar sådana saker att vi som inte är apostlar har blivit förlösta och utsända av Herren för att vara hans vittnen i den här världen. Dessutom präglas den kristna upplevelsen av en serie antiteser som Paulus skrev om i 2 Kor 6: 8b-10. Aposteln drar en rad kontraster mellan vad troende verkar vara och vad de är i verkligheten. Vad dessa kontraster har gemensamt är skillnaden mellan hur världen ser på oss och vad som är sant om oss i Kristus Jesus. I världens ögon gör de saker som vi ger upp för att följa Kristus och följderna av vårt lärjungaskap oss fattiga, sorgsna och lurade. Sanningen är emellertid att vi är rika, glada och vakna för det som är gott, sant och vackert. I Kristus är "alla skatter av visdom och kunskap dolda" Kolosserbrevet 2: 1-3, och genom tro har vi dem delvis nu och kommer att besitta dem i deras fullhet i den kommande tidsåldern.

CORAM DEO - Att leva inför Guds ansikte

Charles Hodges kommenterar dagens avsnitt och noterar att kontrasterna i det kristna livet är tillfällen för att visa på Kristus: ”Låt troende därför betrakta deras lidanden, när de kan, inte som tecken på Guds starka ogillande, men glädja sig i dem som de möjligheter som nådigt ges dem för att förhärliga hans namn.” Gud kan använda de kristnas gensvar/svar på deras problem för att öppna ögonen på icke -troende till evangeliet.

©Tabletalk Magazine Ligonier Ministries oktober 2021. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.