Nåden i tillrättavisningen©

Av Kyle Borg

Korrigering är inte något vi ofta välkomnar. Vår instinkt är att försvara oss, förklara oss eller avfärda dem som ifrågasätter oss. Ändå framställer Skriften gång på gång korrigering inte som nådens fiende, utan som dess trogna tjänare. Gud räddar oss inte bara från syndens straff, utan i vårt liv som lärjungar fostrar han oss också bort från synden. Ett av de viktigaste verktygen han använder är kärleksfull och läglig korrigering.

Predikaren 4:13 ger en tydlig kontrast: ”Bättre en ung som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning.” Skillnaden ligger i slutändan inte mellan ungdom och ålder, och inte heller mellan fattigdom och rikedom, utan mellan visdom och dåraktighet. De visa förblir mottagliga för undervisning. De dåraktiga blir döva.

Bibeln lär oss att tillrättavisning måste ges försiktigt och på rätt sätt. Det börjar med omdöme. Tillrättavisning handlar inte om att anpassa andra efter våra personliga preferenser eller åsikter, utan om att ta itu med det som verkligen är fel enligt Guds ord. Paulus tillrättavisade Petrus endast därför att hans uppförande inte stämde överens med evangeliet (Gal. 2:14). När vi sätter oss själva som måttstock blir tillrättavisningen självupptagen snarare än helgande.

Tillrättavisning måste också ske med respekt. Gud har fastställt roller och relationer, och tillrättavisningen bör respektera dessa skillnader. Timoteus fick instruktioner om att inte tillrättavisa en äldre man, utan att uppmuntra honom som en far (1 Tim. 5:1). Ingen är undantagen från tillrättavisning, men hur den ges spelar roll. Sanning som yttras utan hänsyn till relationer och roller sårar ofta snarare än att läka.

Framför allt måste tillrättavisning vara motiverad av kärlek. Gud tuktar dem som han älskar, inte dem som han föraktar (Heb. 12:6). Kristen tillrättavisning är inte ett utlopp för irritation, otålighet eller självrättfärdighet. Den ska vara ett uttryck för kärlek. När tillrättavisning är nödvändig måste den ges med tålamod, vänlighet och ödmjukhet.

Men nåden i tillrättavisningen syns också hos den som tar emot den. En vis person inser att vi alla behöver tillrättavisning. Skriften säger att vi alla snavar på många sätt (Jak. 3:2). Den dåraktige anser sig alltid ha rätt, men den vise tar tacksamt emot råd även om det känns obehagligt (Ords. 12:15).

Att ta emot tillrättavisningar kräver mer än att bara höra orden. Det kräver att man lyssnar för att förstå, inte för att svara. Det kräver också att man tar till sig tillrättavisningen när den stämmer överens med Guds ord, även om den som framför den har brister eller är ovälkommen.

Slutligen måste tillrättavisningen omsättas i praktiken. En tillrättavisning som inte följs upp förhärdar hjärtat. Skriften varnar för att de som gång på gång avvisar tillrättavisningar till slut kommer att brytas ned så att de inte längre kan botas (Ords. 29:1). Men en tillrättavisning som tas emot med ödmjukhet bär frukt.

Tillrättavisning är inte lätt att ge eller ta emot. Den gör oss ödmjuka och blottar oss. Ändå är den en nådegåva. Det är bättre att vara fattig och vis än rik på alla andra sätt och för dåraktig för att ta emot Guds tillrättavisning.

Kyle Borg är seniorpastor i Winchester Reformed Presbyterian Church i Winchester, Kansas. Han är författare till boken What is Love?

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift maj 2026 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.