Ett utdrag av artikeln Givet för dig av Robert Letham© som fördjupar förståelsen för nattvardens ord och uttryck.

Den sista måltiden anses ofta vara påskmåltiden, med en direkt koppling mellan påsken och nattvarden. Detta är dock inte helt klart. Enligt Johannes var den sista måltiden kvällen före påsk Johannes 18:28; medan Jesus stod inför rätta förberedde judarna sig för påsk nästa dag. Paulus hänvisning till Jesus som "vårt påskalamm" gäller hans död, inte måltiden den föregående natten. Förbindelsen med påsken är korset, inte måltiden som sådan.

Den tydligaste föregångaren till nattvarden från Gamla testamentet är förbundsmåltiden på berget Sinai 2 Moseboken 24: 1–11. Mose stänkte offerblodet och sa: “Se, detta är förbundets blod." Sedan klättrade Israels ledare upp på berget, såg Gud och åt och drack en gemenskaps måltid med honom. Jesu ord, "detta är mitt blod, förbundsblodet", återspeglar denna scen och placerar nattvarden som den nya förbundsmåltiden.

Detta sakrament kallas också "brödsbrytelsen” Apostlagärningarna 2:42; 20: 7, med hänvisning till hans kropp som är bruten för vår frälsning; ”Herrens bord” 1 Korintierbrevet 10:21, en ritual som tillhör Kristus som inrättade den och närvara i den; på samma sätt, ”Herrens måltid” 1 Korintierbrevet 11:20; ett "deltagande eller gemenskap" i Kristi kropp och blod 1 Korintierbrevet 10: 16–17, där Grekiskan koinonia kan betyda "gemenskap", "deltagande i" eller "samfund"; och "Eukaristin", härledd från Jesu tacksägelse eucharisteo när han bröt brödet.

©Tabletalk Magazine November 2006 Ligonier Ministries Alla rättigheter förbehållna.

Tidigare publicerad på JiF 2021-03-31