”Låt oss lyfta våra hjärtan och händer till Gud i himlen!”

Klagovisorna 3:41

Bönen lär oss vår ovärdighet, vilket är en mycket nyttig läxa för de stolta varelser som vi är. Om Gud gav oss gåvor utan att tvinga oss att be om dem, skulle vi aldrig inse hur fattiga vi är, men en sann bön är en inventering av behov, en katalog över nödvändigheter, en uppenbarelse av dold fattigdom. Samtidigt som den är en ansökan om gudomlig rikedom, är den också ett erkännande av mänsklig tomhet.

Det mest hälsosamma tillståndet för en kristen är att alltid vara tom i sig själv och ständigt förlita sig på Herren för sin försörjning; att alltid vara fattig i sig själv och rik i Jesus; personligen mjukt som vatten, men mäktig genom Gud att utföra stora bedrifter; och därav användningen av bön, för medan bön tillber Gud, placerar den varelsen där den borde vara, i själva stoftet. Bönen är i sig själv, bortsett från det svar den ger, en stor välsignelse för den kristne. Liksom löparen får styrka för loppet genom daglig träning, så får vi energi för livets stora lopp genom den heliga ansträngningen att be.

Bön ger Guds unga örnar vingar, Jesaja 40:31 så att de kan lära sig att sväva över molnen. Bön rustar Guds krigare och sänder dem ut i strid med spända senor och starka muskler. En ivrig bedjare kommer ut ur sin kammare, liksom solen stiger upp från öster, och som en hjälte färdiga att löpa sin bana. Psalm 19:6. Bön är Moses upplyfta hand som slår Amalekiterna mer än Josuas svärd; bönen är pilen som skjuts från profetens kammare och förutspår nederlag för Syrierna.

Bön ger mänsklig svaghet gudomlig styrka, förvandlar mänsklig dårskap till himmelsk visdom och ger bekymrade dödliga Guds frid. Vi vet inte vad bön inte kan göra! Vi tackar dig, store Gud, för nådastolen, ett utmärkt bevis på din underbara kärlek. Hjälp oss att använda den på rätt sätt under hela denna dag!

av C.H. Spurgeon