Vänskap med världen ©

“Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.”

Jakobs brev 4:4

Oenighet hotade att splittra de församlingar som Jakob skrev sitt brev till, eftersom många av hans mottagare saknade den himmelska visdom som behövdes för att upprätthålla fred och rättfärdighet bland dem. Läsarna hade inte bett Herren om sådan visdom eller hade bett om den av fel motiv, och resultatet blev att män och kvinnor styrdes av sina passioner istället för att underordna sina önskningar till Gud i helighet (Jakobs brev 4:1–3). Dagens vers ger oss ytterligare en indikation på hur allvarligt problemet egentligen var.

Jakob kallar sin publik för ett ”otuktigt folk” (v. 4). Bokstavligen betecknar den grekiska texten folket som ”otuktiga kvinnor”, vilket kan verka som ett märkligt sätt att referera till en grupp män och kvinnor, tills vi tar hänsyn till Gamla testamentets teologi. Ofta liknar profeterna i det gamla förbundet relationen mellan Gud och Israel som den mellan ett gift par, där Gud är mannen och Israel är kvinnan (se t.ex. Jesaja 57:5–6). Gud och hans folk skulle leva i en intim relation och vara helt trogna varandra. Medan Herren alltid är trogen sitt folk, misslyckades det gamla förbundets gemenskap som helhet ofta att återgälda detta. I stället jagade de andra gudar, vilket ledde till att profeterna jämförde Israel med en äktenskapsbryterska. Särskilt Hosea använder sig flitigt av denna metafor. I vilket fall som helst är Jakobs poäng att hans åhörare fortsatte den långa traditionen av att Guds förbundsfolk var otrogna mot honom.

Jakobs åhörare visade tecken på andligt äktenskapsbrott genom sin partiskhet, sitt missbruk av ordval och sin avundsjuka och andra passioner (Jakobs brev 2:1–13; 3:1–4:3). Sådana saker, som vi ser i Jakobs brev 4:4, är tecken på vänskap med världen, vilket är fiendskap med Gud. I den antika världen betraktades vänskap ofta som något mer allvarligt än idag, med djup lojalitet och delad trohet. Man kan alltså inte vara vän med både Gud och världen. Jean Kalvin utvecklar detta och förklarar att ”vänskap med världen [är] när människor överlämnar sig till världens fördärv och blir slavar under det”.

Vänskap med världen innebär inte bara att njuta av världens ting. Matthew Henry kommenterar: ”En människa kan ha en rimlig andel av livets goda ting och ändå förbli i Guds kärlek.” Vi blir vänner med världen när vi låter våra begär dra oss bort från Herren och in i disharmoni, orättvisa diskriminering, avundsjuka och en mängd andra missförhållanden.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Matthew Henry skriver att ”den som sätter sitt hjärta till världen, som placerar sin lycka i den och anpassar sig efter den och gör vad som helst för att inte förlora dess vänskap, är en fiende till Gud; det är konstruktivt förräderi och uppror mot Gud att sätta världen på tronen i våra hjärtan.” Låt oss regelbundet fråga oss själva om vi har blivit vänner med världen, och må vi sträva efter vänskap med Herren med hela vårt väsen.

© Ligonier Ministries Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.
TableTalk