”Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd och gå!””

Johannesevangeliet 5:8

Liksom många andra hade den förlamade mannen väntat på att ett under skulle ske och ett tecken skulle ges. Trött betraktade han Betesda dammen, men ingen ängel kom för hans skull; ändå, i tron att detta var hans enda chans, väntade han fortfarande, och visste inte att det fanns En nära honom vars ord kunde hela honom på ett ögonblick. Många befinner sig i samma situation: de väntar på någon speciell känsla, något märkbart intryck eller en himmelsk vision; de väntar och ser efter förgäves. Även om man antar att märkliga tecken ses i några få fall, är dessa ändå sällsynta, och ingen har rätt att vänta på dem i sitt eget fall; särskilt inte någon som känner sig oförmögen att dra nytta av vattnet när det börjar svalla, även om den skulle komma.

Det är mycket sorgligt att tänka på att tiotusentals människor nu väntar på att få använda medel, förordningar, löften och resolutioner, och att de har väntat så länge, förgäves, helt förgäves. Under tiden glömmer dessa stackars själar den närvarande Frälsaren, som uppmanar dem att se upp till honom och bli frälsta. Han skulle genast kunna hela dem, men de föredrar att vänta på en ängel och ett under. Att lita på honom är den säkra vägen till alla välsignelser, och han är värd det mest fullständiga förtroendet; men otro får dem att föredra de kalla bänkarna i Betesda framför hans kärleks varma famn.

Åh, må Herren vända sitt öga mot de många som i kväll befinner sig i detta läge; må han förlåta dem för deras förakt för hans gudomliga makt och kalla dem med sin milda, övertygande röst att resa sig från förtvivlans säng och med trons kraft ta upp sin säng och gå. Åh Herre, hör vår bön för alla sådana i denna stilla stund vid solnedgången, och må de se och leva innan dagen gryr.

Kära läsare, finns det något i denna del som gäller dig?

av C.H. Spurgeon