”Hans kinder liknar doftande blomstersängar, kullar av kryddiga örter.”

Höga Visan 5:13

Maj, den månaden av blommor är här! Marsvindarna och aprilregnen har gjort sitt verk, och jorden är prydd med skönhet. Kom, min själ, kläd dig i din festklädnad och gå ut för att plocka kransar av himmelska tankar. Du vet vart du ska bege dig, ty för dig är ”kryddornas bäddar” välbekanta, och du har så ofta känt doften av ”de söta blommorna” att du genast kommer att gå till din älskade och finna all skönhet, all glädje i honom. Den kind som en gång så grovt slogs med en käpp, ofta bevattnad med tårar av medkänsla och sedan besudlad med spott– den kinden, när den ler med barmhärtighet, är lika doftande och aromatisk för mitt hjärta. Du gömde inte ditt ansikte för hån och spott, åh Herre Jesus, och därför finner jag min käraste glädje i att prisa dig.

Dessa kinder var upprivna av sorgens plog och röda av blodiga streck från dina törnekrönta tinningar; sådana tecken på gränslös kärlek kan inte annat än charma min själ långt mer än ”parfym”. Om jag inte får se hela hans ansikte, vill jag åtminstone se hans kinder, för den minsta glimt av honom är oerhört uppfriskande för mitt andliga sinne och ger mig en mängd olika glädjeämnen. I Jesus finner jag inte bara doft, utan en bädd av kryddor; inte bara en blomma, utan alla slags väldoftande blommor. Han är för mig min ros och min lilja, mitt hjärtas frid och min kamfer. När han är med mig är det maj hela året om, och min själ går ut för att tvätta mitt lyckliga ansikte i hans nåds morgondagg och trösta sig med fågelsången från hans löften

Käre Herre Jesus, låt mig verkligen få uppleva den välsignelse som finns i en bestående, obruten gemenskap med dig. Jag är en fattig och värdelös människa, vars kind du har kysst med välvilja! Låt mig kyssa dig tillbaka med mina läppars kyssar.

av C.H. Spurgeon