Mellanläget: Helvetet©

“Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.”
Matteusevangeliet 10:28

Alla som dör i tro före Kristi återkomst och de dödas uppståndelse kommer att vara med vår Frälsare i himlen, där de upplever glädje i hans närvaro (2 Korintierbrevet 5:1–10). Detta är inte fullkomlig salighet, för i det mellanliggande tillståndet i himlen saknar vi våra fysiska kroppar och är ofullständiga. Vi kommer att njuta av fullkomlig välsignelse först vid uppståndelsen och i den nya himlen och den nya jorden (Uppenbarelseboken 21:1–22:5). Dr. R.C. Sproul skriver att ändå, ”är alternativen för den troende bra, bättre och bäst”. Det är bra att njuta av försoningen med Gud i det nuvarande livet, bättre att vara fri från smärta i himlen och bäst att njuta av vår förhärligade uppståndna kropp i en ny skapelse, det tillstånd som Gud har utformat oss för.

Omvänt, fortsätter Dr. Sproul, är alternativen ”för den icke troende … dåliga, värre och outsägligt hemska”. Icke-kristna åtnjuter inte fred med Gud och förlåtelse i detta liv. Om de dör i synd, hamnar de i helvetets mellanläge, där de straffas. Efter uppståndelsen kastar Gud dem med kropp och själ i eldsjön för att lida hans vrede för evigt (Uppenbarelseboken 20:11–15).

Helvetet är ett mellanläge för alla som dör utan att tro på Kristus. Vi finner hänvisningar till detta i hela Skriften, till exempel i Matteus 10:28. För att vara rättvis kan denna passage också beskriva det slutgiltiga helvetet, eldsjön, eftersom Jesus hänvisar till kroppsligt lidande. Men eldsjön är inte det första stället där en icke-troende drabbas av dom. Trots allt är det bestämt att “människan måste dö en gång och sedan dömas” (Hebreerbrevet 9:27). Eldsjön är en intensifiering av den dom som börjar i helvetets mellanläge.

Vissa bekännande kristna förnekar att de som dör utan tro på Kristus utsätts för evigt medvetet lidande i helvetet. Istället utplånas (annihilation) de, vilket innebär att deras existens upphör. Detta strider mot viktiga bibelställen om straff i livet efter detta, såsom Uppenbarelseboken 20:7–15, och om mellanläget, såsom liknelsen om den rike mannen och Lasarus (Lukas 16:19–31). Förespråkare för annihilation hävdar att evigt medvetet straff är oförenligt med gudomlig kärlek och rättvisa, eftersom en ändlig synd inte förtjänar ett oändligt straff. Detta bortser från det faktum att vår synd i slutändan är riktad mot en oändligt rättvis och helig Gud. Endast ett oändligt straff står i proportion till synd som inte täcks av Kristi blod.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Louis Berkhof och många andra har också noterat att många syndare längtar efter att upphöra att existera; därför skulle Guds utplåning av dem inte uppfattas av dem som ett straff utan som en välsignelse. Ändå är helvetet som en plats för evig medveten bestraffning nödvändigt för att bevara Herrens rättvisa. Vi undervisar om helvetets verklighet, inte för att vi vill att människor ska hamna där, utan för att vi vill förhärliga Guds rättvisa.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift december 2025 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.