Att glömma det oförglömliga©

Det mänskliga sinnet är ett fantastiskt förråd av minnen - en ansamling av fakta och erfarenheter från en hel livstid. Lukas berättar att de häpnadsväckande detaljerna om vår Frälsares inkarnation bevarades i Marias sinne (Lukas 2:19). I sinnets gudomligt skapade skattkista finns det ”ljuva minnen” - födslar, examen, bröllop och semestrar, för att nämna några. Men i samma kista finns också smärtsamma minnen - sjukdomar, skador, olyckor, svek och syndiga förräderier. Vissa minnen hemsöker oss och kan till och med få oss att (felaktigt) tvivla på vår frälsning.

Med åren och ålderns tand blir vi alltmer glömska och har svårt att komma ihåg namn, fakta och till och med småsaker. Den åldrande aposteln Paulus, som skriver till de älskade helgonen i Filippi från sin husarrest i Rom, berättar för sina läsare om sin situation och ger dem andliga råd. I Filipperbrevet 3 reflekterar han över sitt liv före omvändelsen (v. 4-6) och berättar om de ”förtjänster” som han hade räknat med skulle göra honom rätt mot Gud. Men Guds nåd ingrep och han kastade bort alla dessa ”tillgångar” i utbyte mot det överlägsna värdet av att känna Kristus Jesus som sin Herre och ha hans rättfärdighet som sin egen (v. 7-9). Från den tidpunkten och framåt var han som en löpare som pressade sig mot målet (v. 12-14). När han sprang mot mållinjen betonade han vikten av att glömma det som ligger bakom och sträcka sig mot det som ligger framför (v. 13). Den löpare som ser sig tillbaka tappar målet ur sikte och riskerar att bli omsprungen av en annan löpare. På samma sätt måste vi glömma det som ligger bakom oss när vi springer det lopp som ligger framför oss, och det innebär att vi måste lämna bakom oss tidigare misslyckanden som kan paralysera oss och tidigare framgångar som kan göra oss stolta och självbelåtna.

Vi har alla saker i våra liv som vi skulle vilja glömma, men det är som om de är inskrivna i våra sinnen med outplånligt bläck. Det är smärtsamma och skamliga saker, men våra själars fiende fortsätter att visa dem för våra ögon och påminner oss om att vi inte är till någon nytta för Gud. Hur kan vi glömma det oförglömliga?

Här är orden i Jesaja 43:25 till stor hjälp: ”Jag, jag är den som utplånar dina brott för min egen skull, dina synder minns jag inte mer.” Kan den allvetande Guden glömma? Nej, det kan han absolut inte. Synder raderas inte bokstavligen från Guds minne, men de hålls inte längre mot hans folk. För dem som Guds överdådiga nåd har utgjutits över finns det förlåtelse - fullständig förlåtelse för synder i det förflutna, nuet och till och med i framtiden. Detta är en härlig frihet.

Så när Satan försöker paralysera dig med minne av dina tidigare synder, fokusera i stället på den fullständiga och fria förlåtelse som vi har i Kristus. Fäst din blick på Jesus och kämpa vidare mot det mål som ligger framför oss (Fil. 3:14; Heb. 12:1-2). Du kan inte springa loppet och samtidigt se bakåt.

Robert W. Carver tjänstgjorde som docent i grekiska och bibellära vid Clearwater Christian College i Clearwater, Florida i mer än trettiofem år.

© Ligonier Ministries TableTalk
tidskrift juni 2025 Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.