”Med lena band drog jag dem, med kärlekens band.”

Hosea 11:4

Vår himmelske Fader drar oss ofta till sig med kärlekens band, men ack, så regressiva är vi när vi bör springa mot honom! Hur långsamt svarar vi inte på hans milda impulser! Han lockar oss att utöva en enklare tro på honom, men vi har ännu inte nått Abrahams förtroende; vi lämnar inte våra världsliga bekymmer hos Gud, utan likt Marta tynger vi oss själva med mycket tjänande.

Vår magra tro gör våra själar magra; vi öppnar inte våra munnar helt, fastän Gud har lovat att fylla dem. Lockar han oss inte denna kväll till att lita på honom? Kan vi inte höra honom säga: "Kom, mitt barn, och lita på mig. Förhänget är rivet; träd in i min närvaro och närma dig frimodigt min nåds tron. Jag är värd ditt fulla förtroende, kasta dina bekymmer på mig. Skaka av dig dina bekymmers damm och ta på dig din glädjes vackra klädnad." Men, ack! fastän vi med kärlekens toner kallas till det välsignade utövandet av denna tröstande nåd, kommer vi inte. Vid ett annat tillfälle drar han oss till en närmare gemenskap med sig själv. Vi har suttit på tröskeln till Guds hus, och han bjuder oss att gå in i festsalen och äta med honom, men vi avböjer äran. Det finns hemliga rum som ännu inte öppnats för oss; Jesus inbjuder oss att gå in i dem, men vi håller tillbaka. Skam över våra kalla hjärtan! Vi är bara fattiga älskare av vår käre Herre Jesus, inte lämpliga att vara hans tjänare, än mindre att vara hans brudar, och ändå har han upphöjt oss till att vara ben av hans ben och kött av hans kött, gifta med honom genom ett härligt äktenskapsförbund.

Här är kärleken! Men det är en kärlek som inte låter sig förnekas. Om vi inte lyder hans kärleks milda uppmaningar, kommer han att sända lidande för att driva oss till en närmare förtrolighet med sig själv. Han vill ha oss närmare. Vilka dåraktiga barn vi är som vägrar att ta emot dessa kärlekens band och på så sätt drar på oss gisslet av små piskor vilka Jesus vet hur man använder!

av C.H. Spurgeon