”be i den helige Ande.”

Judas 1:20

Lägg märke till den sanna bönens främsta kännetecken: ”I den helige Ande”. Fröet till en godtagbar hängivenhet måste komma från himlens förrådshus. Endast den bön som kommer från Gud kan gå till Gud. Vi måste skjuta Herrens pilar tillbaka till honom. Den önskan som han skriver in i vårt hjärta kommer att röra hans hjärta och föra med sig en välsignelse, men köttets önskningar har ingen makt över honom.

Att be i den Helige Ande är att be med glöd. Kalla böner ber Herren att inte höra dem. De som inte vädjar med glöd, vädjar inte alls. Lika väl som man talar om ljum eld kan man tala om ljum bön - det är viktigt att den är glödande. Det är att be uthålligt. Den sanne bedjaren samlar kraft allteftersom han går vidare och blir mer ivrig när Gud dröjer med att svara. Ju längre porten är stängd, desto mer ihärdigt använder han dörrkläppen, och ju längre ängeln dröjer, desto mer beslutsam är han att aldrig låta honom gå utan välsignelse. Vackert i Guds ögon är tårfylld, plågsam, oövervinnelig bön. Det innebär att be ödmjukt, för den Helige Ande blåser aldrig upp oss med stolthet. Det är hans ämbete att övertyga oss om synd och på så sätt få oss att böja oss ned i ånger och förkrosselse. Vi kommer aldrig att sjunga Gloria in excelsis om vi inte ber till Gud De profundis: ur djupet måste vi ropa, annars kommer vi aldrig att skåda härligheten i det högsta.

Det är en kärleksfull bön. Bönen bör vara parfymerad med kärlek, mättad med kärlek - kärlek till våra medhelgon och kärlek till Kristus. Dessutom måste det vara en bön full av tro. En människa segrar endast om hon tror. Den Helige Ande är trons upphovsman och stärker den, så att vi ber i tro på Guds löfte. Åh att denna välsignade kombination av utmärkta nådegåvor, ovärderlig och söt som köpmannens kryddor, kunde dofta inom oss därför att den Helige Ande är i våra hjärtan!

Välsignade Tröstare, utöva din mäktiga kraft inom oss och hjälp våra svagheter i bönen.

av C.H. Spurgeon