”I dina händer överlämnar jag
min ande.”
  
 ”Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.”

Psaltaren 31:6

Dessa ord har ofta använts av heliga män i deras avskedstimme. Vi kan med fördel betrakta dem denna kväll. Föremålet för den trogne mannens omsorg i liv och död är inte hans kropp eller hans egendom, utan hans ande; detta är hans utvalda skatt - om den är säker, är allt väl. Vad är detta jordiska tillstånd jämfört med själen? Den troende överlämnar sin själ i Guds hand; den kom från Herren, den är Herrens egen, han har tidigare upprätthållit den, han kan behålla den, och det är mest passande att han tar emot den. Allt är tryggt i Yahwehs händer; det vi anförtror åt Herren kommer att vara tryggt, både nu och på dagen som vi skyndar mot. Det är ett fridfullt liv och en ärofull död att vila i himmelens omsorg. Vi bör alltid överlämna allt till Jesus trofasta hand; då, även om livet kan hänga på en skör tråd och motgångar kan mångfaldigas som havets sand, kommer vår själ att bo lugnt och njuta av lugna viloplatser.

”Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.” Återlösningen är en solid grund för tillförsikt. David kände inte till Golgata som vi gör, men den tidsmässiga återlösningen uppmuntrade honom; och skall inte den eviga återlösningen ännu ljuvligare trösta oss? Tidigare befrielser är starka vädjanden om nuvarande hjälp. Vad Herren har gjort, det kommer han att göra igen, ty han förändras inte. Han är trogen sina löften och nådig mot sina helgon; han kommer inte att vända sig bort från sitt folk.

av C.H. Spurgeon