”På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus.”

Lukasevangeliet 23:26

Genom Simons bärande av korset ser vi en bild av kyrkans arbete genom alla generationer; kyrkan är korsbäraren efter Jesus. Märk väl då, kristna, att Jesus inte lider för att utesluta ert lidande. Han bär ett kors, inte för att du skall slippa undan det, utan för att du skall uthärda det. Kristus befriar dig från synd, men inte från sorg. Kom ihåg det och förvänta dig att lida.

Men låt oss trösta oss med denna tanke, att i vårt fall, liksom i Simons, är det inte vårt kors utan Kristi kors som vi bär. När du blir antastad för din fromhets skull, när din religion utsätter dig för grymma hån, kom då ihåg att det inte är ditt kors, det är Kristi kors, och hur härligt är det inte att bära vår Herre Jesu kors!

Du bär korset efter honom. Du har ett välsignat sällskap; din väg är märkt med din Herres fotspår. Märket av hans blodröda axel finns på den tunga bördan. Det är hans kors, och han går framför dig som en herde går framför sina får. Ta upp ditt kors varje dag och följ honom. Glöm inte heller att ni bär detta kors i partnerskap. Det finns de som menar att Simon bara bar ena änden av korset, och inte hela. Det är mycket möjligt; Kristus kan ha burit den tyngre delen, mot den tvärgående balken, och Simon kan ha burit den lättare änden. Så är det förvisso med dig; du bär bara den lätta änden av korset, Kristus bar den tyngre änden.
Och kom ihåg att även om Simon fick bära korset under en mycket kort tid, så gav det honom en bestående ära. På samma sätt är det kors vi bär bara för en liten tid, och sedan skall vi få kronan och äran. Visst borde vi älska korset, och i stället för att rygga tillbaka för det, räkna det som mycket kärt, när det ger oss en ”väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt.”.

av C.H. Spurgeon