Kristus plötsliga ankomst©

Lukasevangeliet 17:26–32

“Den dagen ska den som är uppe på taket och har sina saker i huset inte gå ner och hämta dem. På samma sätt ska den som är ute på åkern inte återvända hem. Tänk på Lots hustru!” v 31-32

Vi har noterat svårigheten i att avgöra om Lukas 17:22-37 handlar om Kristi ankomst vid historiens slut eller om händelser som inträffade närmare i tiden när Jesus talade de ord som Lukas återger. Många kommentatorer, inklusive Dr. R.C. Sproul, har ett “del-preteristiskt” förhållningssätt till denna text. Detta synsätt lär att Jesus kommer att återvända kroppsligen vid historiens slut för att införa de nya himlarna och jorden, men att vissa passager i Nya testamentet faktiskt förutsäger romarnas förstörelse av Jerusalem år 70 e.Kr. Med andra ord, vissa passager där Jesus talar om sin "ankomst" handlar om hans slutliga ankomst för att döma världen och andra handlar om hans dom, genom den romerska armén, över de judar som förkastade honom och hans kyrka. Andra tror att dessa passager talar om Kristi slutliga återkomst och inte nödvändigtvis hänvisar till händelserna år 70.

Dessa två synsätt är inte diametralt motsatta. Under hela den kristna historien har uttolkare insett att många bibliska profetior har både en nära förestående uppfyllelse och en slutlig, fullbordad uppfyllelse. Dr. Sproul nämner detta i sin kommentar till Lukas 21 och använder exemplet med profetiorna om Messias, särskilt de som finns i Jesaja. Den persiske kungen Koresh, som räddade judarna från den babyloniska exilen, uppfyllde inledningsvis dessa profetior, men Jesus är deras slutgiltiga uppfyllelse, eftersom han räddar sitt folk från deras synder. På samma sätt har Människosonens dag som beskrivs i Lukas 17:22-37 sannolikt en omedelbar uppfyllelse i Jerusalems förstörelse år 70, som tjänar som en typ av Jesu slutliga ankomst.

Matthew Henry intar denna ståndpunkt. Han tittar på verserna 26-32 och noterar att tonvikten ligger på det till synes normala livet under Lots och Noas dagar och hur människor såg detta normala liv som ett bevis på att domen inte var på väg. De blev överraskade eftersom de trodde att eftersom livet hade fortgått normalt under så lång tid - i rytmerna av att äta, dricka, gifta sig, köpa och sälja och så vidare - skulle det vara så för alltid. Henry tillämpar detta på Jesu slutliga ankomst för att döma levande och döda: "På samma sätt, när Jesus Kristus kommer för att döma världen, vid tidens slut, kommer syndare att hittas i samma säkra och sorglösa hållning, helt oberoende av den kommande domen, som därför kommer över dem som en snara; och på samma sätt fortsätter syndarna i alla tider säkert på sina onda vägar och kommer inte ihåg sitt slutgiltiga öde inte heller den redovisning som de måste lämna."

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

I sin barmhärtiga försyn låter Gud livets regelbundna rytmer fortgå för att upprätthålla skapelsens existens (1 Mos 8:22). Syndare faller dock in i en falsk känsla av trygghet och tror att dessa rytmer innebär att livet som vi känner det kommer att fortsätta för evigt. De börjar tro att domedagen kanske inte kommer. Även kristna kan förlora den känsla av angelägenhet som kommer med tanken att livet alltid kommer att vara på detta sätt. Men låt oss aldrig glömma att Jesus snart kommer tillbaka.

*© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries augusti 2023. *Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.*