”er himmelske Far“

Matteus 6:26

Guds folk är hans barn i dubbel bemärkelse. De är hans avkomma genom skapelsen och de är hans barn genom adoption i Kristus. Därför äger de privilegiet att kalla honom, “Vår fader som är i himlen.” Far! Vilket dyrbart ord är det inte. Här finns auktoritet: “Men om jag är en far, var är då hedern jag borde få? Om ni är söner, var finns er lydnad?” Här är det tillgivenhet blandad med auktoritet; en auktoritet som inte provocerar fram ett uppror; en lydnad som krävs och som ges med glädje—och som inte skulle undanhållas även om det skulle vara möjligt. Den lydnad som Guds barn ger honom måste vara en kärleksfull lydnad. Gå inte runt i Guds tjänst som slavar under arbetsledares order, utan löper på Guds budords väg för det är din Faders väg.

Frambär era kroppar som rättfärdighetens redskap, därför att det är din Faders vilja, och hans vilja bör vara hans barns vilja. Fader!—Här är en kunglig egenskap så ljuvt beslöjad i kärlek, att kungens krona glöms bort i glansen av kungens ansikte, och hans spira blir, inte en järnstång, utan en silverspira av barmhärtighet - spiran tycks verkligen vara glömd i den ömma handen av den som använder den. Här är ära och kärlek. Hur stor är inte en Faders kärlek till sina barn! Det som vänskap inte kan göra och enbart välvilja inte kommer att ens försöka göra, måste en fars hjärta och hand göra för hans söner.

De är hans avkomma, han måste välsigna dem; de är hans barn, han måste visa sig stark i deras försvar. Om en jordisk fader vaktar över sina barn med oavbruten kärlek och omsorg, hur mycket mer gör inte vår himmelska Fader det? Abba, Far! Han som kan säga dessa ord har skapat bättre musik än keruber eller serafer kan. Himlen finns i djupet av det ordet—Fader! Där finns allt jag kan begära; vad alla mina behov kan kräva; vad alla mina önskningar kan åtrå. Jag har allt i allt till evigheten när jag kan säga, “Far!”

av C.H. Spurgeon