Uppenbarelseboken 12:7-12

Vi syndare har ådragit oss en oändlig skuld inför vår helige Skapare, och vårt enda hopp är att Han ska visa nåd och barmhärtighet mot oss och förlåta oss fritt. Tack och lov har Gud lovat att förlåta alla som litar på Kristus, vilket texter som 1 Johannes 1:8–9 säger oss. Vi kanske förbiser hur samma skriftställe berättar för oss att Gud på sätt och vis sätter sin egen trofasthet och rättfärdighet på spel när det gäller förlåtelse. Hans förlåtelse är lika mycket en konsekvens av hans rättvisa som den är av hans barmhärtighet. Kom ihåg att Jesus Kristus, Guds Son, helt och fullt tillfredsställde vår Skapares vrede mot hans syndiga folk (Romarbrevet 3:21–26).

Om Gud inte förlåter oss när Jesus redan har burit det fulla straffet för vår ondska skulle det vara att tvinga oss att lida i helvetet för en skuld som redan är betald. Det skulle vara orättvist utdömande av dubbelt straff för samma brott, att döma oss två gånger för samma överträdelser. Det skulle vara en uppenbar kränkning av rättvisan, särskilt eftersom Gud har lovat att det inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus Jesus genom tro (Romarbrevet 8:1). I slutändan behövde Gud inte sända Jesus, men när han väl gjorde det, förband han sig själv som en fråga av rättvisa att förlåta alla som litar på Kristus.

Följaktligen, om vi litar på Jesus, har vi verkligen och objektivt blivit förlåtna, och Gud är så rättvis att han inte kommer att vägra att förlåta dem som litar på Kristus. Men eftersom skuld och skuldkänslor inte alltid stämmer överens, är det möjligt för oss att vara i ett objektivt tillstånd av förlåtelse och inte känna oss förlåtna. Den enda vägen framåt i sådana fall är att fortsätta återvända till Guds ord och vad det säger om Guds löfte att förlåta, att be honom att stärka vår tro att han alltid förlåter dem som vänder sig till honom i tro. Ju bättre vi kan Bibeln, desto mer kommer vi att kunna se sanningen och arbeta för att bringa våra känslor i linje med objektiv verklighet.

Att ibland pressa oss fram så att vi känner förlåtelsen som vi vet att vi besitter objektivt är en kamp, men det är en kamp som vi måste engagera oss i. Kampen kan vara svår eftersom Satan och hans demoner älskar att dra våra ögon bort från Kristus och för att få oss att tvivla på hans löften. Satan är, som vi ser i dagens avsnitt, "våra bröders anklagare" som kommer att försöka få oss att tvivla på Guds nåd. Därför måste vi komma ihåg att han har blivit nedkastad och inte har någon auktoritet att anklaga oss för synd (Uppenbarelse 12:7–12). I Kristus har vi blivit förlåtna.

CORAM DEO Att leva inför Guds ansikte

Gud är nådig och barmhärtig, och när vi bekänner våra synder för honom, förlåter han oss för Kristi skull. Om vi börjar tänka saker som "Gud kunde aldrig förlåta mig för det", så hör vi fiendens röst. Låt oss inte lyssna till den rösten utan tro på Guds löfte att han förlåter även de värsta av våra synder när vi litar endast på Jesus.

© Tabletalk Magazine Ligonier Ministries April 2023. Använt med tillstånd. Alla rättigheter förbehållna.