”Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren,“

Kolosserbrevet 2:6

Trons liv presenteras som ett mottagande—en handling som innebär raka motsatsen till något liknande förtjänster. Det innebär helt enkelt att ta emot en gåva. Som jorden dricker av regnet, som havet tar emot bäckarna, som natten tar emot ljuset från stjärnorna, så tar vi, utan att ge något, fritt del av Guds nåd. Helgonen är till sin natur inte brunnar eller bäckar, de är bara cisterner i vilka det levande vattnet rinner in; de är tomma kärl i vilka Gud ingjuter sin frälsning.

Tanken på att ta emot innebär en känsla av insikt, att göra saken till verklighet. Man kan inte ta emot en skugga; vi tar emot det som är väsentligt: så är det i trons liv, Kristus blir verklig för oss. Medan vi är utan tro, är Jesus bara ett namn för oss - en person som levde för länge sedan, så länge sedan att hans liv bara är historia för oss nu! Genom en handling av tro blir Jesus en verklig person i vårt hjärtas medvetande.

Men att ta emot betyder också att gripa tag i eller få besittning av. Det jag får blir mitt eget, det jag får tillägnar jag mig. När jag tar emot Jesus, blir han min Frälsare, så mycket min att varken liv eller död kan beröva mig honom. Allt detta är att ta emot Kristus - att ta emot honom som Guds fria gåva, att inse att han är i mitt hjärta, och att tillägna mig honom som min.

Frälsning kan beskrivas som blinda som får syn, döva som får hörsel, döda som får liv; men vi har inte bara fått dessa välsignelser, utan vi har fått Kristus Jesus själv. Det är sant att han gav oss liv från de döda. Han förlåter oss våra synder och tillräknar oss rättfärdighet. Allt detta är dyrbart, men vi är inte nöjda med det; vi har fått Kristus själv. Guds Son har utgjutits i oss, och vi har tagit emot honom och tillägnat oss honom. Jesus måste verkligen fylla hjärtat, eftersom inte ens himlen kan rymma honom!

av C.H. Spurgeon