Han ledde dem på den rätta vägen

Psalm 107:7

Föränderlig erfarenhet leder ofta den orolige troende att fråga "Varför är det så här med mig?" Jag letade efter ljus men mörker kom; efter fred, men fick problem. Jag sade i mitt hjärta, mitt berg står fast; jag skall aldrig flyttas. Herre, när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt. Så sent som igår kunde jag klart se min arvstitel; idag är mina bevis nedtonade och mitt hopp dystert. Igår kunde jag klättra till Pisgas topp och se landskapet bortom och med förtroende glädjas över mitt framtida arv; idag har min ande inga förhoppningar, utan många rädslor; inga glädjeämnen, utan mycket lidande. Är detta en del av Guds plan för mig? Kan detta vara sättet på vilket Gud skall föra mig till himlen? Ja, så är det. 

Förmörkelsen av din tro, mörkret i ditt sinne, blekningen av ditt hopp, alla dessa saker är bara delar av Guds metoder för att göra dig mogen för det stora arv till vilket du snart ska träda in. Dessa prövningar är till för att testa och stärka din tro – de är vågor som sköljer dig vidare mot klippan – de är vindar som för ditt skepp desto snabbare mot den önskade hamnen. Så kan det sägas om dig enligt Davids ord: "han förde dem till den hamn dit de ville." 

Genom ära och vanära, under ont rykte och gott rykte, genom överflöd och fattigdom, genom glädje och ångest, genom förföljelse och fred, genom allt detta är livet för era själar bevarade och i var och en av dessa är du hjälpt på vägen. Åh, tro inte, troende, att dina sorger är utanför Guds plan; de är nödvändiga delar av det. "Vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike." Lär då även att "räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar.”

av C.H. Spurgeon