“Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav”
1 Timoteus 6:17

Vår herre Jesus ger kontinuerligt och inte för ett enda ögonblick drar han tillbaka sin hand. Så länge det finns ett kärl av nåd som inte är fyllt till kanten kommer oljan att fortsätta flöda. Han är en sol som alltid skiner; han är mannan som alltid faller runt lägret. Han är klippan i öknen från vilken det flödar evigt liv från hans genomborrade sida. Hans nåd faller alltid som regnet, hans rikedomsflod flyter ständigt och hans kärlekskälla är konstant överflödande.

Eftersom Kungen aldrig kan dö, så kan hans nåd aldrig svika. Dagligen tar vi del av hans frukt, och dagligen böjer sig hans grenar mot oss så att vi med vår hand kan plocka nya gåvor av barmhärtighet. Det finns sju högtidsdagar i hans vecka och lika många som dagarna är festmåltiderna i hans år. Vem har återkommit från hans dörr utan välsignelse? Vem har någonsin stigit upp missnöjd från hans bord eller från hans famn utan att uppleva paradis?

Hans barmhärtighet är varje morgon ny och varje kväll fräsch. Vem kan känna till mängden av hans förmåner? Varje sandkorn som rinner i timglaset är endast den sena efterföljaren av en myriad av nåd. Våra levnadstimmar är täckta med hans godhets silver och förgyllda av hans kärlek.

Tidens flod rinner från de eviga bergen och bär med sig den gyllene sanden av hans ynnest. De oräkneliga stjärnorna är endast fanbärare av en otalig mängd välsignelser. Vem kan räkna den minsta beståndsdelen av den välvilja han ger Jakob, eller även en fjärdedel av hans barmhärtighet mot Israel?

Hur kan vår själ lovprisa honom som dagligen öser förmåner över oss och kröner oss med sin nåd? Åh, att min lovprisning kunde vara lika oupphörlig som hans godhet! Åh eländiga tunga, hur kan du vara tyst? Vakna upp, jag ber dig, jag kallar tungan inte längre min “ära” utan min skam. “Vakna, min ära, vakna, lyra och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden..

av C.H. Spurgeon