”Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor”
Titusbrevet 3:4
Det är så ljuvligt att se Frälsaren kommunicera med sitt eget älskade folk! Det kan inte finnas någonting mer angenämt än att genom den gudomliga Anden ledas in i detta bördiga fält av glädje. Överväg i ditt sinne för ett ögonblick historien om Frälsarens kärlek och dra dig till minnes de tusentals bedårande tillgivenhetstecken , som alla har haft syftet att väva in Kristus och sammanfläta den förnyade själens tankar och känslor med Jesu sinne.

När vi mediterar över denna fantastiska kärlek och ser kyrkans härliga Återlösare förse henne med all sin uråldriga rikedom, kan våra själar mycket väl svimma av glädje. Vem kan utstå en sådan kärlekstyngd? Denna partiella känsla av det som den Helige Ande ibland ger oss är mer än själen kan stå ut med; hur överväldigande måste en fullständig bild av den bli! När själen skall ha förståelsen att urskilja alla Frälsarens gåvor, och därtill visdomen att bedöma dem och tid att meditera på det som den kommande världen kommer att förse oss med, då skall vi kommunicera med Jesus på ett närmare sätt än nu. Men vem kan förställa sig ljuvligheten i en sådan gemenskap? Det måste vara ett utav dessa ämnen som människans hjärta inte anat men som Gud har berett åt dem som älskar honom. Åh! att öppna dörren till vår Josefs spannmålsförråd och se överflödet som han har samlat åt oss. Detta kommer att överväldiga oss med kärlek.

Genom tro ser vi i en gåtfull spegelbild hans obegränsade skatter, men när vi faktiskt kommer att se de himmelska tingen, med våra egna ögon, hur djup kommer inte den ström av gemenskap i vilken vår själ skall bada att vara. Till dess bör våra högsta kärleksdikter reserveras för vår älskade välgörare, Jesus Kristus vår herre, vars kärlek till oss är underbar, mer än kvinnors kärlek.

av C.H. Spurgeon