”Du är min tjänare, dig har jag utvalt”
Jesaja 41:9
Om vi har mottagit Guds nåd i våra hjärtan, har dess praktiska effekt varit att göra oss till Guds tjänare. Vi må vara odugliga tjänare, definitivt olönsamma (vi har endast gjort vad vår plikt var att göra), men ändå, välsignat vare hans namn, vi är hans tjänare, bär hans dräkt, äter vid hans bord och lyder hans befallningar. Vi var en gång syndens tjänare men den som gjorde oss fria har nu tagit oss in i sin familj och lärt oss lydnad efter hans vilja. Vi tjänar inte vår Mästare perfekt men vi skulle göra det om vi kunde. När vi hör Guds röst säga till oss “Du är min tjänare.” så kan vi svara med David “Jag är din tjänare . . .Du har lossat mina band.” Men Herren kallar oss inte endast hans tjänare, utan hans utvalda, “Jag har utvalt er.”

Vi har inte valt honom först, utan han har utvalt oss. Om vi är Guds tjänare, så har vi inte alltid varit det; vår förändring måste tillskrivas suverän nåd. Den Suveränes öga har valt ut oss och rösten av ovärderlig nåd har deklarerat “Med evig kärlek har jag älskat dig.” För länge sedan innan tid eller rymden var skapade hade Gud skrivet ner i sitt hjärta det utkorade folkets namn, hade förutbestämt dem till att formas efter hans Sons bild och arvingar av hela fulheten av hans kärlek, hans nåd och hans härlighet. Vilken tröst det här! Har Herren älskat oss så länge, att han nu kommer att kasta bort oss? Han vet hur hårdnackade vi skulle vara; han förstod att våra sinnen var onda och ändå gjorde han valet. Åh! Vår Frälsare är inget nyckfull älskare. Han känner sig inte förtrollad en stund med några skönhetsglimtar från sin kyrkas blick och kastar sedan bort henne på grund av hennes otrohet. Nej, han är vigd till henne av evighet; och det är skrivet av Jahve, “Jag hatar skilsmässa . . .” Det eviga valet är en borgen för vår tacksamhet och för hans trofasthet som inte kan förneka sig själv.

av C.H. Spurgeon