"Han var rik men blev fattig för er skull"

2 Korinthierbrevet 8:9

Herren Jesus Kristus var evigt rik, strålande, och upphöjd; men "Han var rik men blev fattig för er skull". Liksom det rika helgonet inte kan vara i sann gemenskap med sina fattiga bröder om inte han bidrar till deras behov (samma regel håller med huvudet som mellan lemmarna), är det omöjligt att vår gudomliga Herre kunde ha haft gemenskap med oss ​​om han hade förmedlat till oss av sin egna överflödande rikedom, och blev fattig för att göra oss rika. Gemenskapen  hade varit omöjlig på båda sidor och vi hade fortsatt leva i ruinerna av fallet utan att ta emot hans frälsning om han hade stannat kvar på sin härlighets tron. 

Vår position i fallet, bortsett från nådens förbund,  gjorde det lika omöjligt för oss som fallna människor att kommunicera med Gud som det är för Belial att vara i harmoni med Kristus. För att gemenskapen skulle återställas var det nödvändigt att den rika släktingen skänkte av sin egendom till sina fattiga släktingar; att den rättfärdige Frälsaren gav sina syndiga bröder av sin fulländning, och att vi, de fattiga och skyldiga, av hans fullhet skulle få nåd och åter nåd.  För att kunna omfamna varandra i sann och hjärtlig gemenskap fick En komma ner från höjden och den andre uppstiga från djupet.  Fattigdomen måste berikas av honom som äger oändliga skatter innan den kan våga umgås. Skuld måste förlora sig i tillräknad och förmedlad rättfärdighet om själen skulle kunna vandra i gemenskap med renhet. Jesus måste klä sitt folk i sina egna kläder innan han kan ge dem tillträde till sitt äras palats; och han måste tvätta dem i sitt eget blod, annars kommer de att vara för orena för hans gemenskaps omfamning.

Du troende, häri är kärlek! För din skull blev Herren Jesus "fattig", så att han kunde lyfta upp dig i gemenskap med sig själv.

av C.H. Spurgeon