"Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar."

Mika 5:2

Herren Jesus agerade som företrädare för sitt folk inför tronen långt innan de trädde fram på tidens scen. Det var "från evigheten" han undertecknade fördraget med sin far, att han på sitt folks vägnar skulle betala blod för blod, lidande för lidande, dödskamp för dödskamp och död för döden; det var "från evighetens dagar" han överlämnade sig själv utan en knota: att från hjässan till fotbladet svettas blodsdroppar,  bli bespottad, genomborrad, hånad, sönderriven och krossad under dödens smärtor. 

Hans ursprung som vår Borgen var från evigheten. Stanna upp, min själ, och undra! Du har haft en förespråkare i personen Jesus "från evigheten." Kristus älskade dig inte bara när du föddes till världen, utan han gladdes över människorna innan det fanns några människorna. Ofta tänkte han på dem; från evighet till evighet hade han satt sin tillgivenhet på dem.

Vad! Min själ, om han har haft din frälsningsplan klar så länge, kommer han inte fullborda den? Om han från evigheten har gått ut för att rädda mig, kommer han att förlora mig nu? Vad! Om han har burit mig i sin hand som hans dyrbara juvel, kommer han nu att låta mig glida mellan fingrarna? Om han valde mig innan bergen formades eller kanalerna i havets djup grävdes, kommer han att avvisa mig nu? Omöjligt! 

Jag är säker på att han inte skulle ha älskat mig så länge om han inte hade varit en oföränderlig Älskande. Om han kunde  tröttna på mig skulle han ha gjort det för länge sedan. Om han inte hade älskat mig med en kärlek lika djup som helvetet och lika stark som döden skulle han ha vänt mig ryggen för länge sedan. Åh, glädje framför all glädje, att veta att jag är hans eviga och omistligt arv, som han fått av sin far före jorden någonsin var till! Denna eviga kärlek skall vara kudden för mitt huvud denna natt.

av C.H. Spurgeon