"En tillflykt är han, urtidens Gud"
 5 Moseboken 33:27

Ordet tillflykt kan översättas med "herrgård" eller "boende", vilket ger tanken att Gud är vår boning, vårt hem. Det finns en fyllighet och sötma i metaforen, för hemmet är vart hjärtat finns, även om det är den ödmjukaste stugan eller den minsta vinden; men långt mer kärare för hjärtat är vår välsignade Gud, För i honom är det vi lever och rör oss och är till. Det är hemma vi känner oss trygga: vi stänger världen ute och lever i tyst trygghet. Så när vi är med vår Gud "fruktar vi inget ont." Han är vårt skydd och vår tillflyktsort, vår varaktiga tillflyktsort.

Hemma vilar vi. Det är där vi finner vila efter dagens trötthet och slit. Och så finner våra hjärtan vila i Gud, när vi, trötta av livets konflikt, vänder oss till honom, och vår själ blir tillfreds. Hemma släpper vi också våra hjärtan lösa; vi är inte rädda för att bli missförstådda, inte heller för att våra ord ska misstolkas. Så när vi är med Gud kan vi kommunicera fritt med honom och öppna alla våra dolda önskningar; för “Herrens är förtrolig med dem som vördar honom”, så borde våra förtroligheter vara och måste finnas hos vår Herre. Hemmet är också platsen för vår sannaste och renaste lycka: och det är i Gud som våra hjärtan finner sin djupaste glädje. Vi har glädje i honom som vida överträffar all annan glädje. Det är också för hemmet vi strävar och arbetar. Tanken på hemmet ger kraft att bära den dagliga bördan och gör fingrarna flinka att utföra uppgiften; och i denna mening kan vi också säga att Gud är vårt hem.

Kärlek till honom stärker oss. Vi tänker på honom i hans käre Sons person; och en glimt av Frälsarens lidande ansikte tvingar oss att arbeta för hans sak. Vi känner att vi måste arbeta, för vi har bröder som ännu inte är frälsta, och vi vill glädja vår Faders hjärta genom att hämta hem hans kringflackande barn; vi skall fylla med helig glädje den helgade familjen bland vilken vi bor. Lyckliga är de som har Jakobs Gud till sin tillflykt!

av C.H. Spurgeon