”Och hon band det röda snöret i fönstret.”
Josua 2:21

Rahab var för sitt bevarande beroende av löftet från spionerna, vilka hon såg som representanter för Israels Gud. Hennes tro var enkel och fast, men den var mycket lydig. Att knyta det röda snöret i fönstret var en mycket trivial handling i sig, men hon vågade inte riskera att utelämna den. Kom, min själ, finns det inte här en läxa för dig? Har du varit uppmärksam på all din Herres vilja, även om några av hans bud borde verka oväsentliga? Har du på hans eget sätt iakttagit de två förordningarna om de troendes dop och nattvarden? Om du försummar dessa, så är det ett bevis för mycket kärlekslös olydnad i ditt hjärta. Var från och med nu i allt oklanderlig, även då du binder en tråd, om det är en fråga om hans befallning.

Rahabs handling ger oss en ännu allvarligare lärdom. Har jag helt och hållet litat på Jesu dyrbara blod? Har jag bundit det röda snöret, med en Gordisk knut i mitt fönster, så att min tillit aldrig kan tas bort? Eller kan jag se ut mot mina synders Döda hav, eller mina förhoppningars Jerusalem utan att se blodet och se allt i samband med dess välsignade kraft?

De förbipasserande kan se ett snöre med en sådan iögonfallande färg, om det hänger från fönstret: det kommer att vara bra för mig om mitt liv gör försoningens resultat klart synligt för alla som ser. Vad finns det att skämmas för? Låt män eller djävlar glo om de vill, blodet är min stolthet och min sång. Min själ, även om du är svag i tron och inte själv kan se det, så finns det En som kommer att se det röda snöret. Gud, hämnaren, kommer att se det och rädda dig. Jerichos murar föll ner: Rahabs hus stod på muren, och ändå stod det kvar. Min natur är inbyggd i mänsklighetens mur, och även när förstörelse drabbar rasen, kommer jag att vara säker. Min själ, bind den röda snöret i fönstret på nytt, och vila i frid.

I fortsättningen kommer alla C. H. Spurgeon inlägg att publiceras styckvis istället att läggas till ursprungstråden för att underlätta för de som läser på mobilen.