Låt inte dina tidigare misslyckanden hindra din tjänst för Gud.

av Darryl M. Erkel

1. Det är viktigt att komma ihåg att de största människorna inom frälsningens historia har haft sina brister och misslyckanden, men ändå används vi fortfarande av Gud. Därför, låt oss “föras mot fullkomningen” Hebreerbrevet 6:1; jämför Filipperbrevet 3:12, 3:14.


2. Låt dig inte fixeras av misslyckandena och synderna i ditt kristna liv, men se till det större verket av helgelse som Gud gör i ditt liv. Soldater slutar inte! John Owen, "Tänk på syndens skuldkänslor, för att du skall vara ödmjuk. Tänk på syndens kraft, så att du kan söka styrka mot den. Tänk inte på syndens sak . . . då kan du bli mer och mer insnärjd.”

3. Även om en kristen ibland kan handla hycklande, kommer en äkta troende inte att leva ett liv av hyckleri kontinuerligt (1 Johannes 3: 9-10).

   Henry Scudder skriver i sitt klassiska verk The Christian’s Daily Walk:

Den rättrådighet som är en del av helgandet är inte helt perfekt i detta livet utan blandas med ett visst hyckleri, dessa står i konflikt med varandra. De har grader, ibland mer, ibland mindre . . .

En människa ska inte kallas en rättrådig person eller en hycklare på grund av några få handlingar i vilka denne kan visa rättrådighet eller skrymteri: för en hycklare kan göra vissa rättrådiga handlingar, i vilka denne inte vacklar, även om denne inte kan sägas göra dem i uppriktighet; som när Jehu tillintetgjorde Ahabs onda ätt och Baals avgudadyrkande präster med hela sitt hjärta. 2 Kungaboken 10

Och den bästa människan kan göra vissa hycklande och bedrägliga handlingar, såsom David gjorde när det gällde Uria, 1 Kungaboken 15: 5. Det är inte hyckleri som betecknar en hycklare, utan dess härskande, som när hyckleriet inte ses, erkänns, beklagas och motarbetas. En människa bör snarare bedöma sin rättrådighet efter sin vilja, böjelse och själs lust, och goda begär och verkliga ansträngningar att göra väl under hela sitt liv, än genom den ena eller den andra speciella handlingen, eller genom dennes makt att göra det. David var således högt aktad som en man i enlighet med Guds eget hjärta, snarare på grund av godheten i hans allmänna levnadssätt än genom särskilda handlingar: för i många ting förolämpade han Gud och förorenade sin själ och skadade sitt rykte (s.159-160).