Alltså ska man se oss som Kristi tjänare och förvaltare av Guds hemligheter. Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. Men mig gör det inget om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Nej, jag dömer inte ens mig själv. Jag har inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 1 Korintierbrevet 4:1-4

Jag har inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. (v 4)

Mot bakgrunden av allt som Paulus har sagt om hur man inte ska sträva efter auktoritet och framträdande positioner i kyrkan (1 Kor. 1: 10–3: 23), så kan man dra slutsatsen att det inte finns någon plats för någon att utöva auktoritet över andra i de kristna samfunden. Det är emellertid inte det vi ska ta till oss från Paulus undervisning i de första kapitlen i 1 Korintierbrevet. Som vi kommer att se i kapitel 4 finns skillnader i auktoritet i den kristna kyrkan, där den apostoliska myndigheten är högst.

Aposteln behandlar apostolisk auktoritet i 1 Korintierbrevet 4 eftersom några av de korintiska troende motsatte sig eller åtminstone ifrågasatte Paulus myndighet. Detta är särskilt tydligt i 2 Korintierbrevet, där Paulus direkt svarar på anklagelser om att han på något sätt var sämre än "superapostlar" som också arbetade i kyrkan under det första århundradet 2 Kor. 11: 5; 12:11. Ändå speglar hans svar i 2 Korintierbrevet ett problem som var aktuellt även när han skrev 1 Korintierbrevet. När allt kommer omkring svarar 1 Korintierbrevet 4: 9–13 uppenbarligen till människor som trodde att den dåliga behandlingen som apostlarna fick från den romerska regeringen och medborgarna på något sätt ifrågasatte deras auktoritet.

Eftersom Paulus just har betonat att greppa efter auktoritet med världsliga medel strider mot korsets väg (1 Kor. 1: 10–3: 23), måste hans försvar av sin auktoritet visa att han utövar myndigheten i enlighet med sanningen av Kristus som korsfäst. Således börjar han sitt försvar med att förklara att hans apostoliska ämbete är som tjänare och förvaltare. De grekiska orden som översattes med "tjänare" och "förvaltare" i 1 Korinthierbrevet 4:1 användes för individer som fick befogenhet av en mästare att se över hushållens angelägenheter och ta hand om hushållet. Paulus själv - i själva verket alla apostlarna - hade ingen inneboende auktoritet i kyrkan; snarare delegerades myndighet till dem av Kristus och de kallades att leda och styra kyrkan för Kristi skull och enligt Kristi väg.

Eftersom Paulus inte var ägaren till Mästarens hus, var han tvungen att vara trogen mot Mästarens plan och önskningar för huset, Guds kyrka 1 Korinthierbrevet 4: 2. Frågan kvarstår, hade Paulus varit trogen? Kanske hade några anklagat honom för att vara otrogen. Oavsett den specifika anklagelsen tillhör den slutliga domen av trofasthet Gud (v. 3) Även Paulus kunde inte göra den slutliga utvärderingen av sin egen tjänst, för det är Herrens uppgift på den sista dagen (v. 4).

CORAM DEO - Att vara inför Guds ansikte
Vi är inte apostlar, men som vi läste i 1 Korintierbrevet 3:10–15 kommer Gud att utvärdera vår tjänst för honom för kyrkans skull, och speciellt kyrkans ledares tjänst. Vårt stora hopp är att vi kommer att bli funna trogna. Således måste vi göra våra förpliktelser noga, göra det vi har lovat i kyrkan och försöka följa det som Herren har sagt till oss i sitt ord när vi arbetar för hans rike

©Tabletalk Magazine February 2021 Ligonier Ministries. Alla rättigheter förbehållna.