av Tim Keesee ©

Det finns åtminstone två helande mirakel i evangelierna som visar både Kristi ömma medkänsla och de religiösa ledarnas hatfulla hjärtan och hyckleri. Det ena handlar om en man med en förtvinad hand Markus 3: 1–6 och det andra om en kvinna som drabbats av fysiskt och andligt förtryck som lämnade henne böjd Lukas 13:10-17. När den nedböjda kvinnan som lidit smärta och skam i arton år botades, reagerade inte synagogans ledare med glädje och undran utan med ilska. På samma sätt, när mannen fick sin hand återställd, blev synagogans ledare rasande. Jesus påpekade för dessa religiösa härskare att de tog större hänsyn till deras djurs behov än till dessa funktionshindrade. Självklart avslöjades hela deras hyckleri när dessa självutnämnda, självsmorda Guds väktare över hans lag gick ut och planerade hur man skulle mörda Jesus Markus 3: 6.

Sättet som Jesus gick fram på för att bygga sitt rike var inte vad man kunde ha förväntat sig av en allsmäktig kung. Han rekryterade inte en armé av elitsoldater eller byggde en koalition av väl etablerade bland eliten. Det var de svaga och sjuka (fysiskt och andligt), de marginaliserade utstötta, de osynliga som fångade hans öga. Matteus konstaterar att Kristi tysta, medkännande och i slutändan erövrande vänlighet var uppfyllandet av Jesajas profetia:

”Ett brutet strå
        ska han inte krossa,
    en rykande veke
        ska han inte släcka,
    fram till det att han har fört
        rätten till seger.
Och till hans namn
    ska folken sätta sitt hopp ”(12: 20–21).

Detta är verkligen goda nyheter för oss som är svaga, rädda och tvivlande. I vår offentliga bild och våra filtrerade Facebook-profiler står vi säkra på benen; men bakom kulisserna vet vi - och Jesus vet ännu mer - att vi också ofta är böjda som ett knäckt vasstrå och vår tro fräser som en rykande veke. Ändå släcker han oss inte.

Det är passande att i John Bunyans klassiker Kristens Resa de pilgrimer som reser till Sions berg inte bara omfattar karaktärerna Herr Stort mod och Herr Tapper utan också Herr Hoppfull, Herr Missmod, Herr Misströstan och Herr Försagd som gör den förrädiska resan med kryckor. Mycket som vi ser i Bunyans karaktärer var självbiografiskt, och det finns dagar då vi också kan se oss själva i var och en av dessa pilgrimer. De är mediokra, men deras Frälsare är inte det. Och så går de vidare -och vi går vidare - till honom.

Paulus sammanfattar den fantastiska frälsningen som inkluderar svaga människor som oss, och visar att nåden är större och härligheten högre än vad vi kan föreställa oss:

Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. 1 Kor. 1: 27–29

©Tabletalk Magazine February 2021 Ligonier Ministries. Alla rättigheter förbehållna.

Dr. Tim Keesee är verkställande direktör för internationella Frontline Missionen och författare till bok- och DVD-serien Dispatches from the Front.