Jag ville dela med mig av denna text med profetisk förmaning.

Kunde inte somna 😟. Låg och tänkte på hur illa ställt det är med oss kristna….Vi vill många gånger se oss själva som lite bättre än människor i "världen". En slags självrättfärdighet byggs upp efter ett tag som kristen där vi jämför våra gärningar med andras gärningar trots att våra gärningar inte spelar ngn som helst roll för vår frälsning. Vi kan INGET lägga till eller dra ifrån det verk Jesus gjorde på korset och har därmed inget att berömma oss av annat än att Gud i Sin nåd utvalt just oss att rädda och frälsa oss. 

Han gjorde ALLT färdigt och ändå tror vi många gånger att om vi är engagerade här, där eller någon annan stans kan vi göra oss mer heliga och rättfärdiga inför Gud än andra som inte har exakt det engagemang vi har. Vi mäter oss också med varandras gärningar och tycker att vår kallelse och våra gärningar är viktigare är någon annans kallelse trots att vi alla är lika inför Gud. 

De mest inflytelserika i församlingen ska "självklart" ha bästa platserna och mest uppmärksamhet 😦 trots att Jesus talade just om detta… Han talade om den rike mannen som fick sitta främst i synagogan och den fattiga mannen med trasiga kläder fick sitta längst bak. SÅ är det än idag även om det sker under förfinade former. Visst blir den rike affärsmannen som kommer till församlingen VÄL omhändertagen och det ofta av pastorer el ledarna själva (har sett detta med egna ögon och förstår att detta har med pengar att göra. En rik person ger så klart högre tionde samt gåvor till församlingen) medan den fattiga, blyga och försynta människan med dåligt självförtroende och stor syndabörda säkert delvis blir hälsad på av mötesvärdar eller av ngn som känner tvingad att växla några ord med den människan även om motvilligt (dessa människor sätter sig som regel längst bak automatiskt då de ofta känner sig ovärdiga, syndiga samt ibland även malplacerade bland kostymfolket).

Visst är det mkt viktigt att förvalta de talenter vi fått men liknelsen talade också om att en del fick fler talenter andra mindre utifrån Guds vilja och beslut. Sedan är det viktiga HUR vi förvaltar dessa talenter oavsett mängden på dem. 

Det är dock inte min sak att säga till dig HUR du ska förvalta dina talenter utan det är ngt du själv får hålla räkenskap inför Gud med. 

Ingen gåva eller kallelse är viktigare eller större i Guds ögon men konstigt är det att trots bibelns rike är ett slags tvärtomrike, jämfört med världen, så tycks det hela tiden ploppa upp människor som kallar sig själva profeter även fast Gud aldrig givit dem den gåvan (vilket bedöms utifrån vad de lär ut och vad som är focus i det de säger och gör). Konstigt att profetstatusen verkar vara så poppis idag när Guds bibliska profeter ofta blev förskräckta då Gud kallade dem till profeter och ingen av dem trodde sig själva om att ha de "rätta" egenskaperna för uppgiften de kallats till. Ngn av dem bönade och bad Gud om att slippa då denne förstod vilket ansvar det vilar över en person som ska agera Guds språkrör på jorden samt vilket mod det krävs för att stå upp för Guds Sanna Ord, ofta emot en majoritet som inte accepterar och vill lyssna på de varningar som dessa profeter fick bära fram inför ett motsträviga folk som hellre gick sin egen väg än Guds väg. 

Guds sanna profeter var således INTE populära på gammaltestamentlig tid utan de blev utstötta och höll sig ofta för sig själva. 

De profeter Gud kallat/kallar i vår tid har exakt samma kallelse (även om sättet att sprida det profetiska ordet varierat över tid och de profetiska budskapen med varningar, förmaningar, uppmuntran samt tröst och hopp från DHA kanske delvis haft lite olika innehåll beroende på den tidsera respektive profet verkat under) som de bibliska profeterna hade på gammaltestamentlig tid och Guds folk är lika motsträviga nu som då. Vi ber att VÅR vilja ska ske, vi ber om välstånd och välsignelser i en anda av egoism. Om vi sår in i Guds rike gör vi det för att vi undervisats om att vi då ska få tiofallt tillbaka, Vi söker rå om vårt eget först (vilket inte många kristna vill erkänna vare sig för sig själva, andra människor eller Gud). Det är få människor som i SANN bemärkelse söker Guds Rike först! Vet vi ens HUR vi söker Hans rike först?? Hur definieras detta? Betyder det att vi alltid ska sätta Guds Ord främst I ALLT även om det inte stämmer med det vi tidigare hållt för rätt och riktigt och även om det innebär att vi måste offra allt det som vi håller för kärt och släppa ALL kontroll till Gud, att vi alltid ska sätta andra människor och deras väl och ve framför vårt eget och likt tjänare betjäna och offra oss för vår nästa? Att vi ser ALLT som vi tidigare sett som vårt eget, vår egendom osv nu inte längre tillhör oss själva utan ALLT tillhör Herren (inte bara tionde och offergåvor! Inte ens vårt eget liv är längre vårt utan tillhör nu Herren. Det är inte längre vi som lever utan vår gamla människa har dött och nu lever inte längre vi själva utan Kristus lever i oss. När vi ÄR i Kristus, DÅ söker vi Hans rike och rättfärdighet.

De ord Bibelns profeter fick från Gud att förmedla till folket var oftast tuffa och hårda ord! Varningar om bot och bättring! Visst profeterade de även välgång osv men endast i de fall Guds folk lyssnat till profetens ord och omvänt sig…Ofta var det just Guds förmaningar mot synd och avgudadyrkan samt varningar om vad som skulle ske om de INTE LYSSNADE OCH VÄNDE OM som profeterna talade till folket vilket ofta innebar att folket slog dövörat till och vägrade tro på det profetiska ordet då de inte var beredda att offra sin "frihet" samt "egenvilja" utan i stället valde Guds eget folk hellre att lyssna till Baalsprofeterna och beskyllde Guds sanna profeter för att vara falska eftersom deras ord inte kittlade dem i öronen. Min egen personliga tro är att Guds profeter sågs som negativa och kritiska vilket är vanliga ord vi ofta hör från ledare/pastorer eller bara "vanliga" kristna inom kristenheten som vägrar att överhuvudtaget ompröva vissa ting inom de egna sammanhangen och som på olika sätt samt av olika anledningar blivit föremål för ifrågasättande, "kritik" (ett ord de själva använder för att tysta alla som prövar nya läror och företeelser som ALDRIG skulle accepterats i Gids församling för ex. 50 år sedan).

De kristna som i dag har en profetisk kallelse över sina liv vågar knappt säga det som Gud givit dem att säga av rädsla för att ett budskap som inte är bara ros utan också ris skulle få till följd att de inte blir inbjudna som talare eller vid olika evenemang för ledare, konferenser osv. Dock måste de som fått bekräftat att de verkligen är profeter TALA GUDS ORD OAVSETT KONSEKVENS i denna världen. De måste likt profeterna i GT vara beredda att bli utstötta ur sina egna kyrkor och församlingar samt över lag bli utpekade som negativa och felsökande, besatta av "kritikens ande". Beredda på att bli utpekade som bakåtsträvare som står emot väckelse och enhet för att de håller fast vid Guds ord som i vissa led inte längre ses som det mest väsentliga fundamentet för den kristna tron. De beskylls för att vara kritiska, självutnämnda "väktare på muren" som talar och agerar i "fel" ande. I dessa kristna led sätts uppenbarelsekunskap som likvärdigt med Bibelns ord och ett kännetecken på sådana kristna är att de ser upp till, försvarar och söker efterlikna vissa kända profiler inom denna typ av ny kristendom. Inom dessa sammanhang söker man hela tiden "det nya som man hela tiden förväntar sig ska komma från Gud trots att det står i Ordet att Gud inte förändras utan är den samme, igår, idag och i all evighet. Om man hela tiden söker det nya som ska ske så kan är man vidöppen för exakt vad som helst vilket också sedermera får sina konsekvenser..

Ett annat viktigt kännetecken för människor i riskzonen att fara vilse och följa med den flodvåg som redan sveper med sig hela församlingar och mängder av troende är att dessa kristna alltid springer runt på alla ställen som annonserar "mirakelkonferens" el "profetiskt helandemöte" osv…. Händer det ngt utöver det vanliga på ngt ställe kan du vara säker på att träffa dem där. De söker tecken, under och helande framför Sanningen i evangelium. Nämner bara predikanten Jesu namn ett par gånger så är de nöjda med det. Ingen prövningar ordet som går ut och ingen andeurskillning tillämpas innan man öppnar upp sitt hjärta och sin själ helt och fullt. 

En annan MYCKET viktig del i att kalla sig profet och bjuda in till ex. helande- och mirakelmöte- som är en av de mest populära titlar på kristna sammanhang där man oftast bjudit in ngn känd predikant eller "profet"- är att man ABSOLUT INTE får LOVA- en sjuk människa som i sin nöd griper efter det sista halmstrået av hopp om att bli frisk- att efter att personen fått förbön så ÄR denne människa nu frisk😟. Det är hemskt för en mkt svårt sjuk, kanske till och med döende, människa och även för dennes närmaste anhöriga att sedan inse att det endast var en lögn och inget profetiskt ord från Herren😟. 

Då har man gått PÅ TOK för långt i sin så kallade "profettjänst" när man för att skydda sitt eget skinn och rykte som "stor gudsman eller profet med helandegåvan" hittar på en sådan sak och menar sig ha fått detta som ett profetiskt ord från Gud trots att det är människotankar och ord som kan göra mkt stor skada (detta har jag och man personlig erfarenhet av gällande förbön för min mans bror som trots löften om att han var frisk från cancern, dog ca två veckor senare).

Gud ljuger INTE! Alltså var orden inte från Gud utan endast en simpel lögn som lät bra inför resten av "publiken" som självklart applåderar och ropar Halleluja och Amen. Dessvärre reser denna typ av predikant/"profet" ofta sedan vidare och vittnar om att en människa blev frisk från den och den åkomman vid "profetens" handpåläggning😟. Då piskas stämningen upp på nästa möte också varvid människor som är desperata efter helande upplever sig helade efter förbön för att sedan dagen efter inse att de tyvärr inte blev det…. Vad beror då detta på? 

Beror det på att personen som tog emot förbönen inte hade tillräckligt stark tro? eller på att ngn typ av svärmisk, psykologisk stämning och förväntan växt sig så stark så att minsta lilla ord eller beröring från denna fantastiska predikant framkallar ett hypnotiskt tillstånd vilket medverkar till olika inre samt yttre känslor av att ngt alldeles speciellt hänt under förbönsstunden vilket tolkas som att Gud helat dem?? 

Jag vet inte svaret på denna fråga men jag har själv, många gånger varit med om att jag upplevt mig vara i ett förändrat medvetandetillstånd och att jag haft sådan stark förväntan på ett gudomligt ingripande av ngt slag och vid förbön har jag upplevt mkt starka känsloyttringar samt manifestationer och efteråt varit säker på att jag blivit fysiskt eller känslomässigt helad. Dock har det i de allra flesta fall inte skett ngn förändring på det område jag bett om förbön för…..Vad var det då som hände i min kropp och mitt sinne?? Jag har inget bra svar på på detta och vågar mig inte på att spekulera i detta heller. Vi får ju INTE häda mot Anden vilket är en dödssynd men jag har många gånger bett om svar på vad som skedde med mig vid dessa, ibland mkt starka upplevelser men har ännu inget vettigt svar på detta…Dock är min tro och personliga övertygelse att när Gud kommer över oss med Sin Helige Ande så sker ngt verkligt och bestående i oss som inte faller bort i samma ögonblick som vi lämnar den "härliga" atmosfären på ett eftermöte. Jag tror inte att känsloyttringar samt olika manifestationer har ngn egennytta utan om Gud rör vid oss så finns ett specifikt syfte med detta och en förändring av ngt slag som på ngt sätt tjänar Guds syfte med våra liv. 

Alla människor har ett visst behov av bekräftelse vilket kan vara en av orsakerna till att människor gärna vill bli sedda och beundrade av andra människor vilket kan vara en orsak till varför man utger sig för att vara använd av Gud på ett speciellt och/eller mäktigt sätt vilket sedan bidrar till att man trasslar in sig i lögner (kanske inte ens medvetet) samt grova överdrifter och därigenom slår undan benen på sig själv i sina försök att leva upp till sin storslagna "kallelse".