”De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.”

2 Moseboken 16:21

Arbeta för att upprätthålla en inställning av att du är helt beroende av Herrens goda vilja och behag för att kunna fortsätta att njuta av dina rikaste glädjeämnen. Försök aldrig leva på gammal manna, och sök inte hjälp i Egypten. Allt måste komma från Jesus, annars är du förlorad för alltid. Gamla smörjelser räcker inte för att ge din ande smörjelse; ditt huvud måste få ny olja hälld över sig från det gyllene hornet i helgedomen, annars kommer det att förlora sin härlighet.

I dag må du stå på toppen av Guds berg, men den som har placerat dig där måste hålla dig kvar, annars kommer du att sjunka mycket snabbare än du kan tänka dig. Ditt berg står bara stadigt när han placerar det på sin plats; om han döljer sitt ansikte, kommer du snart att få problem. Om Frälsaren finner det lämpligt, finns det inte ett fönster genom vilket du ser himlens ljus som han inte kan mörklägga på ett ögonblick. Josua befallde solen att stå stilla, men Jesus kan hölja den i totalt mörker. Han kan ta bort glädjen i ditt hjärta, ljuset i dina ögon och styrkan i ditt liv; i hans hand ligger din tröst, och genom hans vilja kan den försvinna från dig. Vår Herre är fast besluten att vi ska känna och erkänna detta ständiga beroende, för han tillåter oss bara att be om ”vårt dagliga bröd” och lovar bara att ”som dina dagar din kraft”. Är det inte bäst för oss att det är så, så att vi ofta kan vända oss till hans tron och ständigt påminnas om hans kärlek?

Åh, vilken rikedom är inte den nåd som så kontinuerligt förser oss och som inte avstår på grund av vår otacksamhet! Den gyllene regnskuren upphör aldrig, välsignelsens moln dröjer för evigt över vår boning. O Herre Jesus, vi vill böja oss vid dina fötter, medvetna om vår fullständiga oförmåga att göra något utan dig, och i varje nådegåva som vi har förmånen att ta emot vill vi tillbe ditt välsignade namn och erkänna din outtömliga kärlek.

av C.H. Spurgeon