”Hur många är mina missgärningar och synder?”

Job 13:23

Har du någonsin verkligen övervägt och tänkt på hur stor Guds folks synd är? Tänk på hur avskyvärd din egen överträdelse är, och du kommer att upptäcka att det inte bara är en synd här och där som tornar upp sig som en alp, utan att dina missgärningar är staplade på varandra, som i den gamla sagan om jättarna som staplade Pelion på Ossa, berg på berg. Vilken ansamling av synd det finns i livet hos ett av de mest helgade av Guds barn! Försök att multiplicera detta, en enda människas synd, med de återlöstas skara, "en skara som ingen människa kan räkna , och du kommer att få en viss uppfattning om den stora massan av skuld hos det folk för vilket Jesus utgjöt sitt blod.

Men vi får en mer adekvat uppfattning om syndens omfattning genom storheten i det botemedel som erbjuds. Det är Jesu Kristi blod, Guds ende och älskade Son. Guds Son! Änglar kastar sina kronor framför honom! Himlens alla körsymfonier omger hans härliga tron. "Gud över alla, välsignad i evighet. Amen." Och ändå tar han på sig en tjänares skepnad och blir piskad och genomborrad, förkrossad och söndersliten och till sist slaktad, eftersom ingenting annat än blodet från Guds inkarnerade Son kan sona våra brott. Inget mänskligt sinne kan på ett adekvat sätt uppskatta det gudomliga offrets oändliga värde, ty hur stor Guds folks synd än är, så är den försoning som tar bort den omätligt mycket större.

Därför kan den troende, även när synden rullar som en svart flod och minnet av det förflutna är bittert, ändå stå inför den store och helige Gudens flammande tron och ropa: "Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss” Medan minnet av den troendes synd fyller honom med skam och sorg, gör han det samtidigt till ett nederlag för att visa barmhärtighetens ljusstyrka - skuld är den mörka natten i vilken den gudomliga kärlekens fagra stjärna lyser med lugn glans.

av C.H. Spurgeon